Mångudinnan har kattungar!

 

Vi har kattungar!...Äntligen har vi kattungar...och det är så roligt!...men jobbigt oxå...vi har två kullar, en med sju kattungar och en med sex...så är det ju oftast...man får allt eller inget...det blir sällan lite lagom som en kull med tre , fyra stycken...nej, det är antingen inga alls eller typ som nu...mängder...men jag klagar inte...det ska man inte tycker jag...inte ens när det är befogat...jag försöker njuta av det...försöker att inte ständigt oroa mig....fast det ligger i min natur...men jag blir trött...det har varit mycket nattvak..."Mia ...vad gör du uppe?!...klockan är två på natten!"...det är Maken...han tycker inte om när jag är uppe och härjar...han tycker jag hålls för mycket med katterna..."Jag matar på honorna...och ser till att bebisarna kommer på tutt och så!"..."Mia det är katter...de kan äta själva...och ungarna kan tutta!.. Maken låter irriterad...jag blir stött...dessutom är jag inte alls säker på att han har rätt...mina gudinnor vill gärna matas på av mig...särskilt mitt i natten...åtminstone tror jag det...

Det här med katterna gör ju att jag inte har tid med så mycket annat...eller ork...Maken hade ordnat så vi skulle kunna gå på Allsången på Strömpis i Örebro...den där Magnus Sjögren far runt i vit skjorta med gitarr och skränar om att förföra änglar och annat...tänker att det nog var länge sen...men gillar honom ändå på nåt sätt...han är lite som en tradition...och jag brukar tycka om att gå ut...titta på folk...dansa...försöker känna efter ...försöker känna att jag vill...känna pirret...att det vore kul...känner bara ångest...för att jag inte har lust...för att jag tycker det känns stressigt...inte vill lämna bebisarna...för att jag vet att jag borde ha lust...och att Maken kommer att bli sur...berättar att jag inte vill..."Blir du sur nu?!"...Maken sammanbiten...säger att han inte är sur...men lite besviken...men han är sur...det vet jag...lovar att vi kanske kan gå dit om nån månad eller så...om det är lugnare då...och inte hänt nån större katastrof...och ifall jag känner mig piggare...Maken svarar inte...

Är på väg hem från jobbet ...telefonen ringer...är nån Rasmus från Comhem som vill erbjuda mig något för att jag är en trogen kund..känner mig irriterad...för jag är strax inne och vill titta till katterna..."Vill du ju inte alls!"...skriker jag i luren "du vill bara pracka på mig en massa dyra kanaler jag inte vill ha och det blir inget av säger jag!"...Rasmus babblar en massa om allt jag ska få och hur lite det ska kosta...fattar inte varför jag inte bara lägger på..."Vad tittar du på för kanaler?"..."Inga alls...det är Maken som gör!"..."Vad tittar han på då?"..."Han tittar väl på allt som går antar jag!"...känner mig irriterad...har kommit in i lägenheten och letar förtvivlat efter Maken...får syn på honom..."Ta över det här!...är nån Rasmus!...fattar inte vad han säger!"...ger Maken luren och störtar in till katterna...de är så underbara ...tillbringar så mycket tid jag kan med dem...när jag inte är på gymet...eller ute och går eller nåt...Maken tycker att jag är tråkig...han sitter mest i soffan och äter chips...blicken stint fästad vid TVn...maniskt tuggande...om jag tittar till och han inte är där blir jag förvånad..."Var är pappa!?"...jag stirrar på Yngsta..."Har han försvunnit?!"...Yngsta blir oxå förvånad...sen öppnar sig dörren och han lunkar in...vi hade glömt att han höll på i tvättstugan..."Vi trodde du hade rymt!"...Maken är måttligt road..

Fast vi har ju gjort lite roliga saker ...vi har varit på kryssning till Riga och bott på hotell två nätter...vi firade Silverbröllop...var en ganska bra resa ...fast bussresan upp till Stockholm var jobbig...kom in ett gäng pensionärer i Eskilstuna och flera av tanterna hade som moln av parfym runt sig...och den luktade inte ens gott...givetvis satte sig en framför mig och en bakom..."Att folk måste ha så himla mycket parfym på sig!"...teaterviskade jag till Maken och försökte blänga lite bakåt...kände hur halsen snördes ihop mer och mer...började känna mig illamående...drog på den där luftkonditioneringsgrejen i taket så mycket jag kunde...efter ett tag börjde det gnälla där bakom om hur kallt det var...jag nickade maliciöst för mig själv...det var kallt...men jag kunde andas...det hela straffade sig dock någon dag senare...jag trodde jag fått inflammation i munnen..för det blödde när jag borstade tänderna...men visade sig att det satt bak i halsen...helt sårig...kunde knappt svälja...blev värre och värre...satt i  minst två veckor...jag hävdade att det var en släng av Legionella...Dottern som är sjuksköterska sa emot...sa att hon skulle ta hem ett snabbtest för att bevisa att jag hade fel...har hon inte gjort än...tror inte att det finns såna heller....maten på båten var närmast oätbar...har ju åkt förr och tyckte den var dålig då...men nu var den ändå sämre...jag menar Maken är ju kräsen...men inte jag...äter det mesta ...men här fanns inte mycket jag kunde äta...hade sagt innan att vi absolut inte skulle äta potatis..."finns det inte ens potatis?!"...gnällde jag nu..."Joo...hela potatisar med skal på!"...Maken flinade...jag gjorde kräktecknet och gick och hämtade lite lax som var bland det enda jag åt...Maken slevade i sig tre portioner tjock rostbiff...blodig givetvis...med några stora skalpotatisar till...jag hinkade i mig öl...tror det var lättöl...kändes så...efterrättsbuffen var bra...men jag är inte så mycket för sötsaker...Maken vräkte in glass och chokladmousse..jag knaprade på några kex med blåmögelost...underhållningen var lite sisådär...nån rysk cirkus...dansbandet var ok...men det blev inte mycket dans ändå...vi höll väl ut till bortåt två tror jag...då var båten i princip öde...Riga var mysigt som vanligt...vädret bra...hotellet ok...Maken åt på MCDonlds varje dag...jag tog en liten mjukglass o satt och petade i...hade svårt att svälja...vi åt på en inhemsk restaurang på kvällarna...bra mat...relativt bra pris och trevlig atmosfär...totalt sett var resan bra...jag hade tänkt vila mig mer..läsa böcker...lösa korsord...blev inget av med det...vi sprang mest på stan...in och ut i plotterbutiker...gick igenom hangarerna...köpcentrat..."Det finns ett till köpcentra lite längre bort"...sa Maken..."Jag orkar inte!"...utbrast jag..."Måste jag in i ett varuhus till skriker jag!"...Vi såg på varann..."Trodde du älskade att gå i butiker"...han såg på mig...Jag slog ned blicken..."Det trodde jag med...jag kanske har ändrat mig"...Vi gick till hotellet...

Det jag gillar mest med Riga är att sitta på små uteserveringar och ta en öl...titta på folk...prata...skratta ...bara vara...det blev en del sånt...men inte lika mycket som det brukar...kanske var lika bra...men vi hade det skönt och lugnt...och det bästa av allt...vi var båda asnöjda med att komma hem...han till sin soffa...och jag till allt annat...

Vi har firat midsommar oxå...ja det har väl de flesta...vi var ute till Sannahed mitt på dagen...jag studerade lite smådjur som fanns på plats...bl a en Myskanka som hette Mysko...Maken studerade de gamla bilarna...vi kollade stångresningen...sen åkte vi hem och köpte glass..är lite av en tradition det med...på kvällen åt vi gott..hade lite folk hemma...det var trevligt...men det var inte trolskt...när jag tänker på midsommar så tänker jag på trolskhet...vildhet...att vara ute i naturen...på kransar...på lövat...långbord...lekar...på visa i midsommartid...men mina midsomrar blir aldrig så...de blir oftast som en vanlig kväll...gott , mysigt...trevligt...men inte mer än så...beror förmodligen på mig själv...är väl inte så bra på att ordna trolska tillställningar...

"Mia ...kom och sätt dig här hos mig och titta på matchen!...Måste du sitta i kattlådan hela tiden!...ylar Maken...han är upplivad eftersom Sverige leder över Tyskland...en stund senare är han rasande...Yngsta och jag hör hur han kastar med saker...slår näven i något...vrålar...vi tittar på varann...Yngsta flinar...troligen av nervositet..."Du är som en barnunge!"...ropar jag...Maken blir arg...en stund senare har det lugnat sig...vi sätter oss på balkongen ihop...tysta...tar en gravöl...tittar på våra telefoner...jag tänker att detta är svensk sommar..så mycket bättre blir det inte...

 

Om att gå i väntans tider och en massa annat trams...

Vi går som sagt i väntans tider...två av Gudinnorna väntar smått...den ena vilken minut som helst...hon vaggar runt som...jaa som något enormt...Systern stirrade på henne..."det blir många!"...hon smackade med läpparna...ögonen lös..jag rös..."det kanske är bara några få som är enormt stora...eller en synvilla eller att hon ätit för mycket eller nåt..."Ja du får tro vad du vill"...Systern log maliciöst...Vi kallar henne för "Pråmen"...ja katten alltså....jag ser fram emot det hela med skräckblandad förtjusning..."Jag ringer så fort det startar upp!"...säger jag till Systern..."Även om det är mitt i natten."..vilket det säkert är...annars händer det inte mycket här...jag har haft en "Fulperiod"...jag har det ibland...dagar då jag ryser när jag råkar gå förbi en spegel...när jag tycker allt är skit...att jag är ful, gammal, totalt hopplös och inget kan...sen kan jag ha andra dagar då jag tycker jag är assnygg, i mina bästa år och inbillar mig att jag fixar det mesta...tyvärr är den senare kategorin inte lika frekvent...Sålunda gick jag och muttrade för mig själv om hur ful och gammal jag var..."Du är inte gammal mamma!"...Det var Yngsta...hon är 13..."Jag är 54 år!"...utbrast jag..."Det är urgammalt!...med betoning på Ur!" Yngsta tyckte inte det var så gammalt..enligt henne gick gammelgränsen vid 70..."Lova mig att det kommer att vara likadant som nu när jag blir 70...visst kommer vi att kunna gå ut och dansa...åka på kryssningar...o visst kommer jag att kunna ha korta skinnkjolar o sminka mig?"...sa jag oroligt till Maken..."Jajjemän!"...sa Maken...men vad vet man ...saker kan ändra sig från minut till minut...man får leva i nuet...Mindfulness...det är bara det att jag är så mycket bättre på att älta det förflutna eller oroa mig för framtiden...vi har haft grillpremiär...jag grillade några bitar tonfisk som blev som träpinnar eftersom jag är livrädd att det inte ska vara genomstekt...och att jag ska få en massa konstiga parasiter...och bli inlagd på infektion...och att de ingenting kan göra...tuggade frenetiskt...grillade en massa majskolvar oxå...och åt upp typ 6 stycken...var alldeles uppsvälld och det hängde mängder av majs mellan tänderna...det är kul att grilla...vi hade en massa intressanta samtal också...Systern talade om hur fiskmåsarna sket ner hennes nya bil hela tiden...och att Markus på Huyndai sagt att han fick springa runt alla bilar flera gånger om dan och bara torka fågelskit eftersom det var så frätande och förstörde lacken...här blandade Maken sig i och sa att detta inte stämde...han tog inte bort sin måsskit förrän efter flera veckor och det hände inte ett dugg...jag gäspade...sen skulle vi duka av...Maken höll på vid diskbänken...han har ett konstigt sätt att vara ivägen och ta upp så mycket plats han bara kan...han böjer sig och sätter ut ändan bakåt på nåt sätt...och jag skulle förbi och råkade komma åt en kaffekopp och det var kaffe överallt...och jag bara skrek åt honom..."Det är ditt fel!...Vad du är klumpig!"...Jag demonstrerade hur han gjorde med ändan...alla skrattade...Maken blev förnärmad..."Förlåt"..sa jag..."Det var mitt fel...det är bara jag som är så klumpig...som inte har koordination...som inte kan bedöma avstånd...jag vet det...men jag är bara så himla trött på det!"..jag är trött på att vara trött jämt också...Maken säger att det är normalt att vara trött klockan 11 på kvällen om man jobbat hela dagen, gymat några timmar och gått en långpromenad men jag tror inte riktigt på det...tycker jag brukade orka mer förr..."Har du tagit dina piller ?"..frågade han..."Ehh...jaa...eller njaaa...eller tjaa ibland...men inte alltid...typ som man ska."...försöker göra det nu...är lite bättre...har blivit piggare på morgnarna...i alla fall på helgmornar då vi är lediga...då går jag upp tidigt...börjar dona och greja...går in i sovrummet till Maken då och då och ger upp små glada tillrop...berättar hur jag har planerat våran dag...så han ska veta...skrattar högt...sjunger lite...drar igång dammsugaren...Maken halvsätter sig i sängen...blänger på mig..."Sov du!"...säger jag...sen sjunger jag Kaas vaggsång ur Djungelboken..."Slumra in...osv"...Maken suckar och går ut i badrummet...då skyndar jag mig att bädda ihop sängen...det är konstigt vad man kan åstadkomma med små medel...

Det har hänt något förskräckligt också...Systern har skadat sig...vi var på gymet..någon hade inte stängt av löpbandet...hon gick på ...föll handlöst...med handen under sig...jag såg direkt att den var bruten..."Du måste hjälpa mig!"...gnällde Systern..."Nu MÅSTE du hjälpa mig...handen måste röntgas!"..."Njaa...det kan vara en lätt stukning...kanske om du ringer sjukvårdsupplysningen...eller försöker med kvällsöppna vårdcentralen"..."Du måste köra mig till sjukhuset!"...Jag ringde Dottern i panik..."Var är du?"..."På väg till jobbet"...(hon jobbar på sjukhuset)..."Skit oxå!...du skulle ha tagit med dig Lena..hon har brutit handen!".. här uppstod en diskussion och Dottern la på i örat på mig...slutade med att Systern körde in själv för att hon inte vågade låta mig köra...jag hade varit hem och hämtat körkort och ett gigantiskt äpple...det var till Systern...hon satt och åt på det när läkaren kom...hade en gigantisk tugga i munnen...jag stirrade fascinerat...tänkte på hur man kunde sitta och äta äpple när man brutit handen...läkaren såg förvånad ut...sen följde en serie av väntande ...upp o ner till röntgen...Systern fick bedövningsspruta..."Men håll mig i handen då!"..."Öhhh"...jag har ju svårt för sånt...men gick bra...jag höll..hon kramade...de drog handen rätt...hon skrek...fick morfin..."ta inte morfin...du kommer att må illa"...rätt vad det är skriker Systern..."Mia...du måste fixa en säng...jag måste ligga...jag mår illa...är så yr"...Jag tittade mig omkring...ingen säng...alla glodde..."öhhh"...Systern kastade sig ner på golvet ...mitt i korridoren...som tur var kom personalen o fixade en säng...klockan två på natten körde jag hem oss...Systern satt brevid och tjatade om hur jag skulle köra och inte...jag hade inte ätit sen lunch...detta var inte vad jag hade planerat...som sagt...livet kan förändras fortare än man tror...jag var bara så glad att det inte var jag som hade drabbats...kände en sån tacksamhet...för att jag är relativt frisk...kan gå...har två händer...och människor i min närhet som ställer upp för mig..som jag gör för dem...för det gör jag...om än motvilligt ibland...ser framför mig hur sommaren kommer att bli med två kullar kattungar...Maken är förtjust...inte!...tänker på alla katastrofer som skulle kunna inträffa...men tänker sen att..."Nej Mia...nu tar vi en dag i taget...det blir som det blir...och jag klarar betydligt mer än jag tror...för det har någon sagt..."

 

 

 

Om att köpa bil mot bättre vetande...dricka för mycket öl...och våga vägra grillning på Valborg...

Vi har köpt ny bil....ska hämta den imorgon...vi gör så varannat eller vart tredje år eller nåt...köper en ny svindyr bil alltså...som rasar i värde direkt..."Nu är det sista gången!"...förmanade jag Maken..."Nu ska vi inte göra det här nån mer gång...sista gången!...Förstår Du!"...Maken tittade på mig som om jag kom från en annan planet...gav ingen min av att ha tagit in vad jag sagt...svarade inte..."Och"...fortsatte jag..."Eftersom jag är så snäll och går med på detta mot bättre vetande...trots att jag inte är särskilt intresserad av bilar...så måste Du förstå...( här kom poängen )...att om någon en dag skulle behöva ha en katt till så..."Du har 6!"...skrek Maken...Jag försökte förklara att det inte handlade om det...att livet är ett tagande och ett givande men Maken fattade inte det hela...tror han är lite trög..

Maken hade tittat ut en bil som han gillade och jag skulle bara med för att ge mitt godkännande...på väg genom bilhallen för att titta på en grå bil Maken sett ut fick jag syn på en svart skönhet..."Det är en likadan...fast snyggare!...Jag vill ha den svarta istället!...Maken sa att den var dyrare..."Det är ju samma bil!...sa jag surt till försäljaren...och det var det...bara det att den hade skinnklädsel...ventilerande stolar o en massa annat onödigt...jag gillade mest färgen...tänkte att om jag skulle lägga mängder med pengar på en bil kunde den lika gärna vara snygg...klev in och satte mig...skrek rakt ut..."Det här går inte...är ju som Månbas Alpha...typ tiotusen knappar...Maken älskar knappar...kommer att ta mig minst en halvdag att lära mig de viktigaste...om det ens går...som sagt...vi hämtar den imorgon...Systern har också köpt ny bil...en liten vit...hon säger att det är en liten "Ängelbil"...( utom när hon är sur för då kallar hon den för lådan...den är ganska liten ) och att min är den stora svarta "Satansbilen" ...att jag alltid ska ha allting svart...men så är det inte...jo jag gillar svart...men även vitt..och färger med..."Du ska vara glad att du kan få åka i min fina svarta bil med inbyggd GPS och mängder med knappar !"...säger jag...Systern säger att lådan knappt har några knappar...Jag säger att det ska hon vara glad för...att jag skulle ha haft en bil utan en enda knapp om jag inte varit gift med en Knappoman.

Jag har två honor som väntar kattungar i slutet av maj...ca 8 dagar emellan kullarna om det går som beräknat...den ena är rejält tjock redan...vältrar sig runt i lägenheten som en mindre pansarkryssare...Systern såg förskräckt ut...ögonen lyste..."Det blir många...det blir många Dennis!"...mumlade hon...Maken bleknade..Jag tar det med ro..."Oroa Er icke för Morgondagen ty var dag har nog av sin egen plåga!"...deklamerade jag högljutt...och det stämmer...de flesta dagar är ganska så plågsamma...jag gillar talesätt och ordstäv...har en hel bok med dem...typ "Oj vilket dammoln jag rörde upp sa myran som sket på kuskbocken!"...det betyder att man inte ska göra sig märkvärdigare än man är mm...

Vi har haft Ölklubbsmöte också...en Best of the Best omgång med de öl som kommit på första plats...fick ta med några tvåor också eftersom tre ettor inte finns att köpa här i Sverige...det roliga denna gång var att de inte fick veta vilken öl de provade ...jag hade koll och förde protokoll och de fick prova i blindo...var kul att höra dem...alla som trodde de visste...och kände på smaken...Maken älskar ju Mythos och var klar över att den skulle vinna...när vi provade den snörpte han på munnen..."Tjaa...en trea kan den få...inte mer"...när vi sen provade Norrlands Guld som han tycker är en skitöl hör jag honom säga..."Det här är öl det...ger den fem poäng!"...Slutade med att Norrlands Guld och Bombardier Glorious kom på delad första plats och Mythos på andra. Vi provade tio olika öl. Jag lyckades spela in en fjantig livevideo på Facebook oxå...i vanlig ordning...kvällen gick fort...den brukar göra det...när alla gått kände jag mig plötsligt dålig...försökte skylla på dippen och morötterna...men det kan nog ha berott på alla ölsorter varvat med cider...jag brukar oftast slänga ut ölen...för den brukar i regel vara äcklig...men denna gång var de rätt ok så jag drack upp alla utom en...skulle ut och gå med Systern på fm dagen efter...hon bor i huset brevid...vi möttes utanför...kände hur det gick som en våg genom hela magen...sprang mot dörren...Systern efter..."Vad är det...vart ska du?...Ska du på toa?!"...Kastade mig in...Kom iväg så småningom...Systern grälande om måttlighet...eller kanske om avsaknaden av just detta..."Det var dippen"...sa jag...Vi teg..."Nästa gång häller jag ut ölen"...

Har haft sönder min ljuskrona också...en typ av kristallkrona...svart så klart med mängder av prismor...sjuarmad ..skulle damma den...tog tag i en av ljusarmarna och den gick av bara...Maken försökte med nåt Posticlim eller nåt...gick inte så bra...hade jag inte trott det skulle heller...har beställt en ny liknande...svart förstås..de är svåra att hitta nuförtiden...nu ska de antingen se ut som dammbollar eller som nån typ av science fictionlampor med metall och konstiga små kulor...tycker alla de här moderna lamporna är bara såå fula!

Snart är det Valborgsmässoafton...och jag jobbar inte...jag menar vad är oddsen...händer typ vart sjunde år...först hade jag tänkt att vi skulle grilla eller så...hade t o m köpt hem förkokt majs...men de åt Yngsta upp direkt...sen kom jag på hur stressigt det skulle bli...för Maken vill ju alltid till torget och se när alla motorcyklarna åker iväg gemensamt till firande i Skyllberg...eller Askersund...eller vart de nu åker...och sen ska vi väl iväg till nån liten fjuttig brasa och stå och frysa oss fördärvade...så nån grillning hinner vi nog inte med...Maken brukar i alla fall aldrig orka tända grillen...vi kan planera att grilla...handla...det kan vara fint väder..."Ska vi verkligen...det är ju så jobbigt...vi kan ju använda spisen"...funderar ibland på varför det är så mycket lättare, roligare och mysigare för alla andra...och inte för oss...har inget svar tyvärr..känner att jag måste ta det lite lugnt bara...förklarade för Dottern att jag är på väg att bli "utbränd"..."Varför tror du det?"..."För att jag kom hem från jobbet i förrgår och såg att det var diskat i diskmaskinen...insåg att den behövde plockas ur...började gråta...känns som jag bara håller på och håller på...blir aldrig nån återhämtning...gick in i personalrummet när jag skulle ha lunch och kände mig som jag skulle fara i golvet...har börjat få yrselattacker..glömmer saker...förväxlar dagar...läste en artikel om just utbrändhet ...hade nästan alla symptom...lättirriterad...glömsk...tycker inte att nåt är roligt längre...inte på riktigt liksom...vill gärna koppla av med att dricka alkohol...blir aldrig utsövd...utom en sak...jag har inte svårt att somna...däremot vaknar jag mängder med gånger...Dottern brydde sig inte så mycket om min utbrändhet...vi åkte och handlade ihop...hon jag och Sonen...tog en promenad...gick ner till graven och vattnade penseerna vi satt..."Vad är det för pinnar som sticker upp?"..sa Dottern...Jag förklarade att det var minirosorna...de är fleråriga...jag ska klippa dem nästa gång...de börjar få hundöron...talade stolt om för Systern att jag vattnat på graven..."Men det har ju regnat massor!"..."Har det?...När då?"...Vi stirrade på varandra...tur i alla fall att jag har mina barn...vi har så himla kul ihop...och ställer upp för varandra ...i alla väder...Systern med ...och alla andra...jag har mängder med folk ikring mig som betyder massor för mig...och det är det som gör att jag fortsätter att hålla på...att jag ändå ser en mening även när det är jobbigt...och att jag nog inte kommer att bli utbränd...inte på riktigt..

 

 

Våren är kommen...dax att ut och leta murklor med andra ord! 

 

Vaknar av att klockan ringer...astrött...sträcker mig efter mobilen och snoozar...brukar snooza ca en halvtimme...minst...fiskmåsarna skriar utanför fönstret..."Jag vill inte!"...muttrar jag för mig själv..."det kan inte vara sant...jag är inte lämpad för arbete helt enkelt...!"...Maken har vaknat...han tycker jag ska gå upp...Jag säger att det inte går eftersom "Holmen" precis kommit och lagt sig på mina fötter..."Holmen" är min kastrathane...egentligen heter han Tristan men Maken kallade honom "Näsholm" (efter sin koncernchef) när han var liten...han tyckte han hade stor näsa...och på den vägen är det..."Jag måste sjunga en Vaggsång för honom säger jag"..och börjar skräna "Ooajajajajbuff" i en klagande tonart...Maken blir sur...han säger att man inte behöver sjunga vaggsånger för mina katter...att de är världens lataste djur utom när de jävlas på nätterna ...jag lyckas ta mig upp och stolpar iväg som en zombie...våren är en svår tid...en krävande tid till och med..."Vad tror du om att ut och plocka murklor?"...Maken rycker till borta i soffan..."Vad är en murkla?!"...Förklarar att det är en sorts brun liten giftig svamp som ser ut ungefär som en hjärna...som växer på våren ...oftast intill mörkna trädstammar...Maken kan inte för sitt liv förstå varför man skulle vilja plocka dessa...det kan inte jag heller ärligt talat...men min barndom var full av murkelplockande och vandrande i skogar...och jag gillade det...vad vi skulle med murklorna till kan jag inte begripa...pappa avskydde svamp...mamma åt den inte heller...hon förvällde den och serverade mig...jag åt pliktskyldigast och hoppades på det bästa..."Vi kanske borde ut och titta på Svanar...eller Tranor eller vad det nu är...tror de hålls vid nån sjö ute i Kräcklingetrakten...och ormar...alla ska ju ut och glo på fåglar och ormar...det borde vi också göra!...Det är sånt man gör på våren!"...Maken grimaserar...han är totalt ointresserad av både fåglar och ormar...tvivlar på att han ens vill ut och titta efter blåsippor eller tussilago eller nåt...Yngsta vet inte vad en tussilago är tror jag...när jag var barn var sånt viktigt...att plocka vårblommor..kan än idag minnas hur det såg ut i Säbylundsparken om våren...fullt av vitsippor överallt...och små porlande bäckar...gamla träd...hur skönt det var att gå där...och liksom känna våren...nuförtiden är det inte många som bryr sig om sånt...kommer ihåg hur kul det var att ut och bygga kojor, hoppa rep, kasta boll och annat...ser nästan aldrig barn som är ute och gör sånt numera...det är synd...tänker att det är viktigt...att vara ute och göra saker...och så himla mycket roligare än att sitta vid en dator...eller glo på en mobil...vet att de flesta tycker jag har fel...spelar ingen roll...man kan inte stoppa tiden...

Maken och jag firar Silverbröllop i år...vi har bokat en resa till Riga...ska bli kul...vi åker själva...utan vare sig barn eller katter...känns nästan lite busigt...ser fram emot båtresan och hotellet...att sitta på nån mysig uteservering och fnittra tillsammans...att vandra runt i staden i timmar...och dissekera alla små plotterbutiker med totalt onödigt plotter...och glädja sig åt att man inte köpt något...eller om man nu gjort det...glädja sig åt att man kommit över ett så speciellt...helt underbart och totalt oumbärligt plotter att man blivit tvungen att införskaffa det...ska undersöka om det möjligen finns någon strand i närheten som jag kan tvinga med Maken till...när man har bröllopsresa borde man ju hitta på nåt lite speciellt sådär...något som man inte alltid gör ...som är lite spännande och annorlunda...vet inte vad det skulle vara...och det vet säkert inte Maken heller...men jag kanske kan komma på något...

Vi ska på utställning i helgen...jag och Systern...kattutställning...hon ska ha med två katter och jag tre...vet inte vad jag tänkte på!...var väl nåt anfall av hybris eller nåt...är hemma hos Systern...hon klagar över att en av katterna är tjock...att det inte kommer att gå nåt bra...jag betraktar djuret när det vaggar förbi..."Kommer att gå skitbra ju !.Ju större desto bättre...det vet du väl!"...Tänker att det nog går sämre för mig...men att det spelar ingen roll...får erkänna att jag är avundsjuk på Systern...skulle också vilja ha en katt som vräkte i sig som en levande dammsugare...men nu är det inte så...jag har en samling kräsna primadonnor...och en glufsande kastrathane...and thats it...bara att gilla läget...en ljusglimt är dock att vi väntar kattungar i maj...Stor-Tessan är äntligen dräktig...och om allt går som det ska blir det bebisar runt den 20 maj...känns extra roligt att det är Tessan...som vi väntat...det är tre år sen hon hade kull senast...Även Doris är parad och där vet jag om några dagar...spännande!..

Annars tycker jag som sagt våren är lite jobbig...föröker komma över tröttheten...försöker hitta lusten till allt som behöver göras typ fönstertvätt och annat...försöker ta mig i kragen och börja läa böcker igen...för jag vill...det vill jag verkligen...har högar som ligger lite här och var...som jag tänkt att jag måste läsa...men kommer mig inte för...vill igång och måla mer också...Facebook och sociala medier har jag dragit ned på...känns inte som att det tillför så mycket...kollar för att jag vill ha lite kontakt med de vänner jag har...men vet inte vad jag ska skriva...har aldrig direkt nåt att lägga ut...och det är nog inte så många som läser det...brukar få typ 3 gilla...när andra har 72 eller nåt...det säger en del...

Har haft elev på jobbet...kändes som världens pest innan...men blev ganska bra och roligt...samt lärorikt...en äldre elev som jobbar inom psykvården...kanske därför det funkade...han gick sista dagen idag..jag fick en chokladask som tack..skulle säga hejdå..."Jag kommer att sakna dig!"...kom jag på mig själv med att säga..."I alla fall lite grann"...tillade jag snabbt...är sällan jag känner så med människor jag känt så kort tid...men vi har pratat om djupa saker...skrattat ihop...det har känts väldigt bra...så det var sant som jag sa...Han sa att han skulle sakna mig också...att han kanske skulle komma och jobba på timmar...att vi inte sa Hejdå utan på Återseende...vet att det inte blir så...men kommer att minnas honom...

Känns som att man får ta en dag i taget just nu...kämpa på...har lagt mycket fokus på träning, promenader, att må bra, lyssna på min kropp, har sovit mer än jag brukar, försökt att släppa en massa saker som jag oroar mig för...försöker vänja mig vid att stundtals inte göra något alls...utan att känna stress över det...har nån konstig tanke om att så fort jag inte gör något nyttigt så är det bortkastad tid...vann en liten strid över mig själv häromdagen då jag planerat in att städa badrummen...men struntade i det när jag blev medbjuden ut på promenad...tänkte att badrummen fanns kvar...men att jag kanske inte skulle bli tillfrågad en andra gång om jag sa nej...tänker att det är viktigt prioritera det och de som är betydelsefulla ..för livet är här och nu...och innan man vet ordet av är det över...

 

Jag blir mindre o mindre Påskig av mig...

"Påsken är en stor mathelg!"...säger Systern...vi håller på att klä om efter gymet o jag lyssnar med ett halvt öra...inne i egna tankar..."Folk bara vräker i sig mat!"...fortsätter hon..."Äter o äter...i mängder...hela helgen!"..."Det är nog en kvarleva efter fastan"...försöker jag..."Du vet den som började med att man åt en semla en tisdag o sen ingenting alls på typ 6 veckor eller nåt"...(har fått för mig att det var så).."Men folk fastar väl inte nuförtiden!"...utbrister hon..."de bara äter ju!"..."Jaja....man behöver ju inte äta alls om man inte vill...själv kommer jag knappast att hinna äta så mycket...jobbar ju hela påsken o har en massa jag måste göra"...var o handlade med Maken tidigare på dagen...Påskhandlingen...vandrade omkring i affären grälande...med Maken en bit efter...klagande på hur dyra alla grönsaker blir så fort det är helg...för det blir de...och på att de möblerat om igen så jag inget hittar..."Känner du dig nåt Påskig då?"...tjoade jag till Maken...det gjorde han inte...inte jag heller direkt...har hängt upp Påskkärringen i fönstret...inte för att jag tycker att det är fint eller så utan mest att det ska vara så...har ställt fram lite tuppar eller hönor eller vad det är...har funderat på det där...hur man vet om det är en höna eller tupp...tycker de ser snarlika ut...spelar ju förresten ingen roll...de ska snart bort igen...förr hängde jag upp påskgardiner med små gula kycklingar och påskliljor och la på gula anskrämliga dukar...gula ljus givetvis...jag målade påskägg enligt traditionen tog in påskris o en massa sånt...det gör jag inte längre...i alla fall inte just nu...jag kanske gör det nån annan Påsk om jag skulle få lust...det är det som är poängen...att hålla på de traditioner man gillar...eller helt enkelt skapa nya...tänker ha ett litet blandat påskbord på Påskaftons kväll...med sånt man brukar ha o med sånt man kanske inte brukar ha...men som jag gillar...blir inga mängder heller...ingen Brakfest eller så...Jag har börjat köra bil igen...tränar då och då...känner att jag måste...Maken satt brevid...kände hur halsen snördes ihop..."Vad är det som luktar...har du en massa parfym eller nåt?"...Det var Makens hårvax visade det sig...kan inte fatta varför alla hårprodukter måste stinka så starkt...det gick ganska bra med bilkörningen...tills jag kom ut på motorvägen...Maken satt och tjatade om att jag måste upp i 110...jag mordhöll ratten...kände hur paniken vällde upp inom mig...hur det gick som stötar genom magen..hur jag blev illamående och darrig och fick lust att bara släppa ratten och skrika o slå med huvudet...jag gjorde inget av detta men jag ville bara dän..."Jag är fullkomligt livrädd!"...väste jag till Maken...jag hatar att köra fort och det känns som att det kommer att gå åt helvete!"..."Det gick ju jättebra Mia...du är duktig fast du är så rädd!"...Jag nickar...jag vet att jag måste påt igen...hela tiden...men jag hoppas att detta går över ...att jag slipper den här panikkänslan....tycker mest det händer skit just nu...jag har varit och parat två honor förstås...vet inte för vilken gång i ordningen..."Nu är jag här igen!"...sa jag till hankattsägaren när jag tågade in med buren...saken är den att det inte är roligt längre...har i princip slutat hoppas...har t o m slutat glo på deras tuttar 35 gånger om dan...men om lite drygt en vecka vet jag om den första honan är dräktig...nån j...kla gång ska det väl lyckas?...eller så ska det inte det...vi får se...jag överlever väl oavsett...och en rolig sak har faktist hänt...jag har blivit farmor...till en liten kille...satt med underverket i knät igår...satt still...anddäktig...vågade knappt röra mig...tittade förundrat...någon så vacker...så perfekt...så liten, oskyldig och fullkomligt oberörd av allt utom sina egna känslor...så lik Sonen...tänkte tillbaka på när mina var små...när jag själv var stolt ägare till en helt underbar perfekt bebis..(för det är de ju alltid)...kom på mig med att undra vart i hela friden alla år tagit vägen...och att känna ett visst vemod över att jag inte kunnat känna detta lugn då...att jag kanske prioriterat fel saker....inte njutit som jag borde...inte tagit vara på småbarnsåren ordentligt...fast i alla måsten ...minns att många sa det åt mig...att varva ner...att det inte var så viktigt att hinna med allt just då....jag tyckte de var idioter...inser nu att det var jag som var en idiot...för sent såklart...men jag har alltid älskat mina barn...och gjort det jag trodde var bäst...funderar på det ibland ...som man läste om i filosofin...om ett gott syfte är viktigast oavsett resultatet...eller tvärs om...det är en fördel med att bli äldre ...man blir mer överseende...sånt som var jätteviktigt förr ...är det inte längre...man blir mer kräsen med vad och vem man lägger sin tid på...det är viktigt att man får ut nåt av tillvaron...livskvalitet...tänker på när man träffar bekanta som hastigast..."Hur är det?..Bra...Här med!...Måste ses.."...men måste man det??...Nej...knappast...vill inte vara någons dåliga samvete...själv umgås jag med de personer som jag har utbyte av...och som vill umgås med mig...det roliga är ju också att man kan skapa relationer som blir starkare och bättre..genom att träffas och ha kul...helt kravlöst...har kommit närmare personer som jag inte direkt räknat som vänner...och det känns kul...nu är det Skärtorsdag ...och alla hälsningar om Kvaståkning till Blåkulla börjar strömma in...själv ska jag upp o jobba imorgon bitti...så jag skippar Blåkulla detta år...behöver inte åka dit...vet ju att jag är en riktig Häxa i alla fall...och stolt över det!:)

Jag har fyllt år och Maken har influensa...

Så har man blivit ett år äldre då...det går undan vill jag säga...dagen innan den stora dagen var vi på Goda Fredan...Herr Kantarell spelade...Maken skulle egentligen ha jobbat men hade tagit komp för min skull...ibland är han då för söt!...tyckte Kantarellerna var bättre än vanligt men jag kanske bara var på bra humör...hade kul och dansade hela kvällen...nämnde för Maken att det kanske vore passande om han bad bandet spela nåt eller dedikera nån låt till mig...det gjorde han ...det var bara det att jag missade det hela...försökte få Dottern att köra förbi Brändåsen och köpa MCDonalds när hon hämtade oss...hon vägrade...malde i mig hårt bröd med tjocka lager leverpastej när jag kom hem...stupade i säng...kl 05.30 ljöd alarmet...snoozade typ tre gånger...övervägde om Döden var ett alternativ...bestämde mig för att den inte var det och gick upp...såg den halvätna leverpastejsasken som jag glömt framme...stönade...tog en treo....hasade runt dubbelvikt och bytte vatten...tömde kattlådor mm...drack en kopp te liggande i soffan...tog med en Lokaflaska i jackfickan...väl framme upptäckte jag att hela byxbenet var blött...hade lagt flaskan upp och ner...konstigt nog gick det bra att jobba...kl 12.00 marscherade jag hem..."Är maten klar!"...ylade jag så fort jag kom innanför dörren...Maken hade fått instruktioner att göra pulversoppa Romana...jag hatar soppa...men det går fort att göra...soppan var blaskig...Maken hade tydligen inte fattat att man måste ha i extra makaroner och sånt och jag hade glömt att nämna det...efter maten blev det en långpromenad som avslutades på ICA Maxi...hade beställt en tårta "Svarta Madame"...choklad...kände nästan redan när jag beställde den att det nog var fel...att det borde ha varit något fräschare...kanske med hallon eller så...sen hem och ta emot gratulanterna...svärföräldrarna kom med blommor...döttrarna hade köpt ett doftljus...björnbär/rabarber ( jag är doftljusens okrönta drottning trots att jag inte tål några dofter egentligen ) och två jättesöta prydnadsugglor...vita med gula ögon...en stor och en liten...det lustiga var att jag själv tittat på dem men avstått att köpa dem med tanke på mitt "plotterförbud"..Äldsta Sonen jobbade men andra Sonen kom in...jag galopperade ut i hallen..."Var är alla mina presenter?!"..."Öhhh...jag har inte köpt nåt"..."Misstänkte det !...vänd om och gå åt det håll du kom ifrån!"...Sonen såg snopen ut..."Äsch jag skämtade...kom in!"...alla gillade tårtan...utom jag själv...tyckte den var äcklig...men det var ok...viktigast att gästerna var nöjda...kl 16 var jag tillbaka på jobbet...när jag sen slutade på kvällen ville Maken gå på Chilla...han har aldrig varit där...ingen annan ville med så vi gick själva..jag hade googlat att det stängde 01.00."Vad kan man äta?"...sa Maken..."Köket är stängt!"..."Då tar jag en Mythos!"...efter en stund kom han på att jag också kanske ville ha nåt...tog en Mythos...dels för enkelhetens skull...dels för att den är god...det var några sällskap där...de försvann inom en kvart...Barkvinnan sneglade på oss "Så var det bara ni kvar!"..Kände mig trälig..."Vi ska bara svälja i oss ölen"...Klockan var tjugo över 10. Kommer inte att gå dit igen som det känns just nu...väl hemma satte sig Maken vid datorn för att kolla kryssningar till kommande helg..."Vad vill du göra Mia?"...Jag hade lagt mig på golvet brevid...låg i fosterställning eftersom datarummet alltid är askallt..."Jag vill inte göra någonting!"...mumlade jag..."Här kan du ju inte ligga!"...vaknade nästa morgon och fick för mig att jag skulle jobba...det skulle jag inte...inte förrän kl 12...och jag mådde inte dåligt...gick upp och donade...satte igång en slottsstek...älskar det...särskilt såsen...jobbade hela dagen...sen skulle vi titta på när Berg och Meltzer reser i tiden som vi spelat in...vi hade två avsnitt...sov mig igenom det första...vaknade av att jag höll på att svälja min egen tunga...frustade till...Maken verkade inte märka det..."ska vi ta del två ?"... "Nej jag ska lägga mig.".. nästa dag fick jag sms att Maken fått gå hem från jobbet...feber och ont i kroppen...och hosta..."Vad gör han nu när han är hemma?"frågade Systern..."Samma som vanligt..enda skillnaden är att han hostar hela tiden...och gör klagande frustande läten o så...han ligger i soffan alltså...o glor på TV"...vi var på väg till gymet...Systern talade om sina dräktiga katter...hur enormt tjocka de var osv...o undrade hur det var med mina...jag muttrade att jag inte visste ...att jag ena stunden är säker ...nästa inte..."Du kan hjälpa mig med mina kullar!"...Då brast det..."Jag vill ha egna kullar...o jag är dödstrött på att göra allt och på sjuka människor...o själv blir jag aldrig sjuk...inte ens en simpel magsjuka...inget biter!"...kände redan då hur dum o bitter och otacksam jag var...men kände mig som en sur unge...trött på allt...jag har haft en trött vecka...lagt mig tidigt...typ kvart över nio...egentligen kanske det inte är så mycket det att jag är trött...kanske mer uttråkad...Maken hostar och tittar på hockey...jag går och lägger mig...på torsdagen skulle vi till gymet...kände en konstig värk i ben och armar...det kändes som jag inte hade nån ork men jag pressade mig...väl hemma fick jag frossa...visade sig att jag hade feber...nån släng av influensan...Maken grälade på mig....tyckte att jag var en idiot som åkte o gymade när jag inte var bra...jag flinade...vet inte varför...visste bara inte vad jag skulle säga...för han hade ju rätt..idag har vi haft en ganska intetsägande dag...var med Yngsta till frissan o tog en promenad med Sonen trots febern...varit och handlat...men annars har vi mest legat...med katterna runt ikring oss...ivrigt spinnande...blev ingen kryssning...blev ingen utgång...blev en lugn helg i sjukdomens tecken...imorgon ska jag gå ner till graven och tända ett ljus...det är den 10 mars...Jasmines dödsdag...det är många år sen nu men jag minns det som igår...det är bara det att det gör inte lika ont längre...jo om jag tänker på det kan jag fortfarande känna smärtan....men inte annars...jag har accepterat det...det måste man...hon är mitt änglabarn...barnet jag fick men inte fick behålla....och hon har lärt mig mycket och har för alltid en plats i mitt hjärta...

Om att känna sig tom...vara dålig på det mesta och skratta åt sina egna Bloggar...

"Jag känner mig TOM!"...sa jag till Maken...och det gjorde jag...totalt urblåst TOM...sådär när man inget vill...inget orkar...inte har några ideer...Maken fattade inte vad jag menade...han har säkert aldrig känt sig tom i hela sitt liv...typ som att jag känner att jag vill skriva om något...men inte kommer på nåt..känns som om det är vakuum i hela skallen...tänker att jag förlorat den förmågan...att det tagit slut på nåt sätt..tänker att jag borde ta mig i kragen och sätta mig o måla...men är rädd att jag inte kan det heller längre...att det bara ska bli skit av alltihop...sneglar på Kumlasjömålningen som står och väntar på att ramas in...och på den senast påbörjade halvfärdiga tavlan...suckar...tänker på allt annat jag borde göra...eller känner att jag borde göra....just nu mår jag bäst när jag antingen är på gymet...låter kroppen jobba och tar ut mig fullständigt...det skingrar tankarna...eller när jag ligger och sover...lägger mig tidigare och tidigare...det är bara det att jag börjat sova dåligt också...vaknar typ tusen gånger per natt...jag får små arga utbrott som går ut över Maken...skriker att "det är ett j...kla skitliv och att jag inte vill vara med längre"...såklart menar jag det inte...inte egentligen...men det känns så just då...har ångest ganska konstant just nu...känns som en ond böld i magen som gör det svårt att andas...jag brukar försöka slippa undan ...försöka döva känslan...men nu går det inte längre...har bestämt mig för att möta ångesten istället...sägs ju att man ska göra det...kan inte säga att det fungerar just...kommer bara att tänka på ännu mer olyckor...och mår ännu sämre...försöker distrahera mig genom att hitta på aktiviteter hela tiden...en kväll skulle vi se film ihop...vi hade spelat in "Everest" o Systern skulle komma o se den med mig, Maken o Yngsta....jag är nästan sjukligt fascinerad av bergsbestigning...särskilt just Mount Everest och K2...lustigt med tanke på min höjdskräck...jag har sett "Everest" förut så jag vet vad som händer...det ,är en filmatisering av katastrofen 1996 när många klättrare dog på berget...Maken gav upp på ett tidigt stadium...gick och la sig raklång över sängen och glodde på sin telefon...."Nu kommer snart Blindstyret!"...skrek Systern..."Åhnej...inte Blindstyret!"...jämrade jag mig...det är en rik amerikan som ska bestiga Everest mest för att han inte trivs med sitt liv hemma...han blir snöblind och sitter i en driva och alla vandrar förbi honom utan att bry sig...konstigt...för de försöker ju rädda alla andra...paradoxalt nog är "Blindstyret" en av de få som överlever...han kommer vacklande ner med svåra förfrysningsskador efter mer än ett dygn...jag ryser...Yngsta tittar intresserat...när filmen är klar ska vi lägga oss..."Känns som jag förfrusit fötterna!...säger jag...Maken talar om att det är 20 grader inne och omöjligt...men det känns banne mig så...pirrar olustigt i dem...tar på raggsockor...drömmer att jag raglar omkring uppe på toppen av Mount Everest...naturligtvis har jag förfrusit mig och kommer inte ner...vaknar med en fruktansvärd olustkänsla som inte vill gå över...fast jag vet att jag drömt...ligger och halvdåsar...ger upp framemot morgonen och sträcker mig efter mobilen...zappar...då kommer ett av mina gamla Blogginlägg upp...får för mig att läsa det...handlar bl a om när Urmodern (d v s mamma) var sjuk och ringde mig...jag har skrivit om hur jag försöker höra vad hon säger men inte gör det p g a Makens höga flabbande när han ser på "Babbeljocke"..(TVn)...läser om hur jag försöker tysta honom...att han flabbar högre o högre...o rullar med ögonen...ser det hela framför mig...och minns...så börjar jag skratta ...kan inte sluta..nästan gråter...Maken vaknar...fattar inte vad det är med mig...slutar skratta ...tänker på Urmodern...och hur mycket hon fattas mig...tänker på att nu kommer snart skitmånaden mars... månaden då alla dör...men också månaden då jag fyller år...brytningstiden mellan vinter och vår...funderar på vad jag ska bjuda på när jag fyller...kanske nån äcklig tårta...de flesta gillar ju det...utom jag...men det är ju inte så viktigt...funderar på om jag ens önskar mig något...tänker att jag faktist inte gör det...inte egentligen...skulle vara något roligt i så fall...som att vi äntligen väntar kattungar...har parat honor...men är inte säker än...sist var jag så säker...hade tid för röntgen...som inget visade....fick t o m vetrinären att tvivla..."Hon känns ju så svullen"..."Ja du har rätt...bäst vi gör ett ultraljud oxå!...så det gjorde vi...och ytterligare en röntgen...visade Nada!...Två dagar senare löpte honan om...så kan det vara ...vilket visar att jag även är en usel kattuppfödare...eller usel på att avgöra dräktighet...hankattsägarna skriver och frågar...o vad ska jag svara...Njaa...vet inte...vi ser tiden an här...om typ två månader har vi facit i hand...nere hos Systern är alla antingen dräktiga eller smällfeta av andra orsaker...allt som kommer in i det hushållet sväller upp till ballongformat...om jag är avundsjuk...JA!...tyvärr är jag det...önskar det inte vore så men känner nåt som i alla fall är misstänkt likt...tittar på FB...tycker att alla andra uppfödare har mängder med kullar...hela tiden...undrar varför det är så svårt för mig...ute är det svinkallt...blåser polarvindar...tänker att jag borde ta på mig täckkjol men struntar i det...går ut i tunna gymbyxor o jacka...känner inte mina ben längre när jag kommer fram...ansiktet knallrött som på en kalkontupp...man får skylla sig själv...stannar så länge som möjligt på gymet...kommer hem...Yngsta vill ha varmkorv..ut igen ...vi går och handlar...sen äter vi kokkorv...Yngsta med bröd...jag utan..men båda med stark senap o torkad lök...känns bra med mig o Yngsta ..Maken jobbar kväll hela veckan...ligger under ett täcke och tre filtar iförd nattlinne, morgonrock och raggor...Yngsta kommer in...lägger sig brevid en stund...sen går hon...vänder sig om i dörren..."Jag älskar dig mamma!"...o skuttar in till sig...o det är inte för att jag frågat...inte heller för att jag sagt att jag älskar henne...vilket jag såklart gör och säger...hon säger det spontant...kanske för att hon vill...eller tror att jag behöver höra det...känner mig förundrad...och redo att fortsätta med mitt "skitliv" ett tag till...

Vårvintertider

"Det är vårvinter"...säger jag till Maken..."Är det ju inte...är ju askallt...minst 10 minus o blåser småjävlar...du går ju med yllesockor inne"!..."Jag vet men jag vill att det ska bli vår och igår när jag var ute och gick tyckte jag att det var dagsmeja".."Vad är det för något!?"...Maken vet inte vad dagsmeja är...vet inte jag heller tyvärr..tyckte bara att det lät bra..."Tror det är när det rinner vatten lite här och var och sticker upp gammalt ruttet gräs ur snön och så...varför undrar du?!"...Maken fnyser... jag ska iväg på mammografi på morgonen...Maken är med som chaufför eftersom jag inte törs köra bil längre...efter det ska vi hämta en katt som varit på parning...tycker jag kuskar runt och parar katter hejvilt...lustigt nog blir de aldrig dräktiga..."Katter ska ju vara fertila djur"...morrar jag...hoppas nu att det slutligen lyckas och vi får kattungar i vår...om det nu blir vår...vi sitter i bilen ...det snöar...in på mammografin...de nästan står och vinkar in mig...chip chop...in och ut...in i bilen igen...snöfallet har nu utvecklat sig till en smärre snöstorm...det är fruktansvärt moddig...sikten minimal eller obefintlig...fullt med långtradare...Maken ligger i omkörningsfilen nästan hela tiden...jag försöker att inte titta...jag brukar sitta och småstöna och ge upp förskräckta små skrik hela tiden...men har fått sluta med detta då Maken ogillar det...har t o m hänt att han blivit arg på mig...sagt att jag är en trafikfara...så nu är jag bara tyst...spänner mig och ber till Gud...när resan äntligen närmade sig sitt slut kände jag att jag började slappna av..."Kommer att få hemsk huvudvärk efter det här"...mumlade jag..."Du är väl inte rädd?!...behöver du inte...det här är dösäkert.."...sa att jo lite rädd var jag nog...Maken däremot var lyrisk...skränade om att det aldrig gått så bra att köra den här sträckan tidigare...inte ens när det var barmark o fint väder..han hade aldrig nånsin kört så här bra...och fort...jag vacklade ur bilen...tänkte på att jag borde börja köra själv igen samtidigt som jag kände att jag inte vill...att jag är rädd..att jag bara vill låta bli att tänka på det och hoppas att det ordnar sig på nåt sätt...men vet att det gör det ju inte...att jag måste ta tag i det...så det ska jag göra...bara inte just nu...känner hur det sprängvärker i örat..."Jag har ont i ett öra!"...säger jag surt..."Har du pillrat nu igen?!"...Maken ser förmanande ut..."Ohh...absolut inte...men det har jag ...jag har formligen grävit med naglarna inne i örat...riktigt vridit om...så det blödit...men det säger jag inte...Jag har en olycklig vana att pilla och riva på mig själv...kan ligga o hållas med detta då jag läser eller löser korsord...särskilt på hals o öron...det är därför jag har så många fula ärr...hatar det men har svårt att låta bli...tror det är nervöst...Maken bannar mig...han kallar mig "AB Häv & Gräv"...tycker nog han är rolig...

Åker till gymet med Systern...hon pladdrar om en massa underbart goda vegetariska rätter hon tillagat...hon har blivit vegetarian...i alla fall delvis...alltså när det passar...känner mig retsam..."Jag har blivit Kötterian!"...säger jag...Systern gapar..."Det innebär att jag bara äter kött...i ofantliga mängder...o till det dricker jag mjölk...från korna...när jag inte dricker öl förstås...helst rött kött för det är som allra farligast och mest cancerframkallande...för att inte tala om hur det förstör miljön...."Kötterian!?"...Systern gör en grimas...och sanningen...nej jag är inte speciellt galen i kött...äter det dock...gillar köttfärs mer och är barnsligt förtjust i varmkorv...men älskar grönsaker..och mineralvatten...

På kvällen var vi på Goda Rum...Herr Kantarell spelade...det var precis som vanligt...de spelade samma låtar...ingen dansade ...jag tvingade upp Maken...för jag gillar att dansa..vi dansade i stort sett hela kvällen och efter ett tag kom det upp andra med...vi köpte varsin öl...jag tog en Corona 33 cl o Maken en Carlsberg lika stor...144 kr...sa servitrisen...Maken trodde han hört fel...upprepade som en papegoja...jag fnittrade hysteriskt..."Din 33 cl öl kostade 82 kr !".."Ska aldrig mer ta Corona"..jag log ...sa till att jag ville ha en limeskiva...tycker det hör till...dagen efter frågade Yngsta hur det varit...jag sa att det varit bra...ungefär som vanligt...Yngsta såg oroad ut..."Skämde du ut dig?"...Jag tänkte efter...enligt Yngsta skämmer man ut sig bara man rör sig typ..."Nej jag satt blickstilla på ett ställe ...sa inget...gjorde inget!" Yngsta såg tveksam ut..."Bara skoja!"...utbrast jag...dansade vilt hela kvällen...hade roligt och var glad...så jag skämde säkerligen ut mig...men jag ramlade inte omkull...jag kom inte i dispyt med bandmedlemmarna,,,jag ofredade inte små korpulenta män...o jag är inte sjuk idag...så det var nog en ganska lyckad kväll ...Yngsta sa inget mer...verkade nöjd...och visst var det ok men önskar att de kunde överraska lite...spela lite andra låtar...känner ibland att det alltid är samma samma...och jag är samma samma jag med...skulle önska att det hände något annat..och att jag vore någon annan...eller att jag vore på något annat sätt...men jag vet inte hur...eller vad jag längtar efter...bara att det är något annat ...något spännande...det är som när man träffar någon och de frågar hur det är...jag vet att det bara är en fras och att man ska säga att allt är jättebra och fråga hur är det själv och få samma intetsägande svar som sällan stämmer men det bär mig emot...ogillar att ljuga...så jag brukar slingra mig med..."Skapligt"..."Jämna plågor"..."Lever i alla fall"...o sånt trams...för det är ju sällan bra..och jag ser ingen mening i en massa kallprat...säg hellre ingenting...å andra sidan...om jag frågar...vill jag verkligen höra sanningen...om hur den andra mår?...vet inte...det är väl därför jag sällan frågar...

Jag har börjat städa också...jag menar systematiskt...har läst om nån sorts specialstädning...när man samlar allt av en sort och funderar på om man har glädje av det och gör sig av med det mesta...och tackar varje sak...typ böcker...ser mig själv sitta och tacka o pussa på hundratals böcker...blir beklämd...prövade att lägga ut fyra pocketböcker i  soffan i trappen med en lapp "Varsågod!"...en är borta..tre ligger kvar och ser anklagande ut...ska slänga dem i soporna...undrar varför det är så fel att ha mycket saker...men känner att jag borde göra mig av med det mesta ...för att passa in...och för att det vore enklare så...samtidigt kan jag stå och beundra porslinsugglor och annat krafs...men nu j...ar är det slut...beordrar mig själv strängt att fundera om jag verkligen behöver detta...och det gör man ju aldrig...kommer att tänka på Buddha som satt och ugglade under nåt träd i typ fem år...utan något...tror inte riktigt på det...han borde ha svultit ihjäl...men han kanske var "Luftherian"..

Har en konstig dröm den natten...drömmer att jag går förbi mitt barndomshem...tittar in...det är alldeles svart...öde...tänker att det är länge sen jag träffade mina föräldrar...undrar hur jag ska komma i kontakt med dem...tänker att jag ska ringa...försöker slå siffrorna på mobilen men det blir bara fel...efter en stund säger någon brevid mig..."men tryck där...där är sjuan...osv"...vänder mig om och ser mamma sitta brevid mig...säger:"men du är ju här...då behöver jag ju inte ringa!"...Och hon säger..."men lilla barn såklart jag är här!"...och kramar mig...sen vaknar jag...med en konstig känsla...de är båda döda...pappa sedan länge...mamma för några år sen...det blir annorlunda ...när man inte har några föräldrar...ingen framför sig...så länge de lever är det lugnt...men när de är borta...då är man själv sista utposten...har ingen att fråga...ingen att gå till...man är ensam...på gott och ont...

 

 

 

 

Om att sakna vänner men vara bra på dumma gåtor...

Det nya året har inte börjat särskilt bra tycker jag...januari har varit en osannolikt lång månad...jag har inte varit på humör ...går runt med ett ständigt ångestpåslag...en inre oro...vaknar kl 3 på nätterna...ligger och glor i taket och funderar på allehanda katastrofer som säkert kommer att inträffa...Yngsta och Maken tillbringar sin vakna tid vid TVn ...de går i skift...Yngsta ser på nåt program där de springer runt ute i skogen med nån pipande apparat och jagar spöken...den blinkar och tjuter och de kan tydligen tala med spökena genom den...jag blir lite intresserad..."Det kanske vore nåt för dig!?"...säger jag till Maken...han svarar inte...Yngsta tror att apparaten är för dyr så jag släpper iden... Sonen kommer på besök..."Vet du vad som är ett hot när man är barn men en belöning när man är vuxen?!"...säger han triumferande..."Döden!"...väser jag...han ser förvånad ut..."Hur visste du det?"....Jag ler men säger inget...Det ringer nån tokig kvinnlig säljare från Comhem...skriker i örat så jag får ont i huvudet...vill ge mig en massa bonus för att jag varit kund länge..."Har du Viaplay och Viasat?"..."Vad hette det sa du?"..upprepar..."Jaså...jag vet inte..jag tittar aldrig på TV...det är Maken som gör!"...kvinnan frågar om hon ska återkomma när jag talat med honom...jag säger att hon ska tala om vad bonusen är...visar sig att det är en massa mer kanaler...mängder med sport för flera hundra mer i månaden...hon babblar och babblar..jag säger att vi har mer kanaler än vi orkar titta på och lägger på...

Sitter i bilen med Systern...vi ska hämta en katt som är på parning...och lämna en annan...sitter och funderar ..."Om man träffar någon typ en eller två gånger om året eller nåt är man vänner då?"...Systern funderar..."Nej säger hon slutligen...då är man bekanta...på hemvägen får jag en fruktansvärd magvärk...blir värre och värre..."Jag har ont i magen!"...Systern svarar inte...Vi stannar vid Djurens Center för att köpa kattsand...jag vacklar ut och stapplar in dubbelvikt...sliter till mig en kartong sand och en transportbur...svart med senapsgul dyna...personalen ser förundrade ut...stapplar ut...stönande...Mobilen ringer..."Ånej!"...skriker jag.."det är Maken...jag orkar inte prata med honom!"...väl hemma kastar jag mig på sängen ...Yngsta blir orolig...hör hur hon pratar i telefonen..."Mamma är jättesjuk...hon håller på att dö!...kan du prata med henne!"...Får luren..."Hallå!"...flämtar jag..."Nej du ska inte komma...antingen dör jag eller så går det över!"...Ligger och våndas nån halvtimme...sen släpper det...går upp och äter en rejäl tallrik fil med Pauluns supermusli ...(mot bättre vetande)....är ute på promenad med Maken dagen efter..."Jag har inga vänner!"...säger jag..."Jag har bekanta, arbetskamrater och så...men jag har inga vänner...alla andra har mängder med vänner...de har tjejfester...umgås och åker på resor ihop..."..jag tystnar.."det sägs att bästa sättet att få en vän är att vara en...jag är antagligen en usel vän...eftersom jag inga har...jo jag har ju Systern...och ungarna och så...men de räknas inte...vi är ju släkt...det är inte samma sak"..."Du har ju mig!"...säger Maken..."Du räknas inte heller!...jag vet att vi är bästisar men "...jag tystnar och ser på honom..."Du har ju heller inga vänner!"...utbrister jag..."Inte en enda!"...Jag blir på lite bättre humör..."Jag har dig"...säger Maken..Jag skrattar...med ens så känns det bättre...tänker att det är helt ok att vara bästa vän med sin partner...och att det räcker bra med Systern och barnen...och att jag nog faktist har en och annan vän oxå...om jag tänker efter..."Förresten har jag ju inte tid med en massa vänner"...jag ser på Maken..."Har ju fullt upp med jobb...och katter...och gymet...och annat...och Dig...hinns ju inte med så mycket mer...

Är på kattutsällning...jag och Systern...och katterna såklart...första dagen får min kastrathane en fin bedömning...domaren säger att han är en mycket lovande kille...Astrid blir Ex 1 av 3...andra dagen blir Astrid Ex2 och gårdagens tvåa vinner, blir bäst i variant och går i panel...domarna tycker olika...precis som vi alla gör...och det är så det ska vara..helt ok...annars vore det ju inte spännande...min hane får en sämre bedömning...domaren drar upp hans för-och nackdelar...som jag väl känner till...hör honom säga att felet på katten är huvudet...ler artigt..men känner ingen större glädje just då...man kan säga samma sak på så många olika sätt...en del är duktiga på det...en del inte...han säger inte om han fått sitt cert eller ska upp igen...tänker att jag hoppas inte...men ser att de bara är två kastrater så förstår att det nog blir så...han fick sitt cert trots allt...står med honom vid nomineringen...tänker att han bara är en så vacker och go kille...oavsett...den andra hanen blir nominerad...som jag redan visste...det gör mig inget...vad som gör mig något är sättet som det sker på...domaren skrattar och säger att det är så uppenbart vilken katt som är bäst...att om man inte ser det är det nåt fel...känns om det ska vara lite kul...på min bekostnad...känns inte kul...tar min fina hane och går...tårarna bränner bakom ögonlocken...känner mig dum...förödmjukad... men förmodligen är det inte illa menat...jag vet ju hur det är i den här världen...och det får man tåla...annars ska man sluta ställa ut..."Men vad du är negativ!"...säger Systern...vi sitter och äter kinakäk...jag är glad att komma ifrån en stund...känner mig ledsen...sen går vi tillbaka ...sätter mig vid buren...löser korsord..somnar...känner nån som puttar på mig..."Det är ok att du sover...men måste du snarka så våldsamt"...Vi tittar på panelen ...och det känns bra igen...jag t o m flamsar och skrattar...en helt ok helg trots allt...jobb igen dagen efter...fullt ös som vanligt...känner mig konstig...ute och går med Dottern dagen efter..."Kändes som jag höll på att få en hjärnblödning igår"..."Varför tror du det?"...dottern är sjuksköterska..."Jo för jag blev alldeles stel i ena sidan bakom örat och det gick ner i nacken...och kändes konstigt...gjorde inte ont direkt...men kändes obehagligt...och jag blev liksom frånvarande..."Kommer du ihåg mamma när jag mådde dåligt...och du talade om psykosomatiska besvär"...Jag säger inget..."Du har haft mycket nu ett tag...psykisk press."..Vi går brevid varandra...talar om andra saker..."Vi är så lika"...säger Dottern...känslomänniskor...det är därför vi bryr oss så mycket...därför det blir så jobbigt...kommer på mig med att önska att jag vore annorlunda...mer hård..och rakt på sak...inte velig och känslosam...men det är som med katterna...vi är alla olika...bra på olika saker...och på olika sätt...bestämmer mig för att oavsett hur allt blir...ska jag försöka göra mitt bästa... försöka att vara en bra person...och försöka att inte ha förutfattade meningar om någon eller något...utan gå in med ett öppet sinne...det kommer inte att bli lätt...men jag lovar att försöka..

 

 

 

 

Då har man klarat av ännu en Jul...o har ett helt nytt År framför sig...

I år hade vi en riktigt bra Jul faktist...hade som vanligt förväntat mig det värsta ...en blandning av osämja, missnöje, allmän hets och frenetiskt oavbrutet glufsande...men det blev inte så farligt...kan ju ha berott på att jag var på jobbet 10 timmar på Julafton...men ändå..kvällen innan gjorde jag iordning skinkan...det är tradition...sen samlas vi och äter skinkmacka ihop o glor på TV...brukar vara "Tomten är far till alla barnen"...men i år hade vi köpt Bingolotter...jag stirrade alltmer missmodigt på Lotta och gänget...funderade på om hon var övertrevlig...eller om jag bara var sur...tyckte det tog evigheter innan det var bingospel...och retade mig på alla andra som vann..."Jaa...vräk över dem några Thailandresor oxå...och kanske 100 000 kr mat...de har ju bara vunnit en bil och en miljon typ!"...muttrade jag och blängde på Maken...han satt brevid och flabbade högljutt med vissa avbrott...åt vad har jag ingen aning om..."Du skrämmer katterna!"...snäste jag...Ingen vann något utom Dottern...som fick en ny lott..vacklade i säng så småningom...sen kom Julafton...smög mig upp och gav mig av till jobbet...hade lyckats få Svärföräldrarna att ta hand om Julbordet så mitt på dagen när jag var ledig några timmar bar det av dit..skönt att komma till dukat bord...äta, umgås och koppla av en stund...sen blev jag sittande i soffan...kände att jag egentligen hade velat gå en långpromenad...eller hem o ta ett varmt bad lr nåt...men jag vågade inte föreslå det för Maken...på julen ska man ju umgås..."Snart börjar Kalle!"...sa han förväntansfullt..."Ånej!"...mumlade jag...sen sjönk jag in i sömnens dimmor...märkte själv att jag sov...men tyckte liksom inte att det spelade nån roll...tyckte jag var ursäktad med tanke på jobbet...Kalle Anka-programmet malde på..."Nehej!...nu måste jag avgå!"...jag spratt till och studsade upp..."God-Julade"...till alla och for iväg...när jag kom hem efter jobbet skulle vi öppna julklappar...o det var som vanligt...papper o snören överallt...katterna som galna...kände mig liksom lite off...som jag var närvarande men ändå inte...ibland har jag den där känslan av att stå vid sidan och betrakta...fast jag är med...kommer knappt ihåg vad jag fick heller...men vet att jag blev nöjd....sen spelade vi spel..."Vem som vet minst"...min julklapp till Maken...jag blev besviken dock...trodde det skulle vara roligare än det var....men på det hela en helt ok småmysig julafton...som inte gjorde allt för stort väsen av sig...Juldagen skulle vi gå ut...Maken hade bokat inträde på Frimis...Äldsta körde in oss...hon hade kört  in Sonen till stan tidigare så det var andra vändan...hann väl inte mer än in på stället förrän jag snubblade i en halvtrappa och bröt av ena klacken...hade ett par svarta stövlar med smal hög klack ...Maken ringde Äldsta som nu var på hemväg...hon blev tokig...hörde henne yla nåt om folk som skämde ut sig...satt på en stol och glodde...kände mig som Askungen...vi ringde Systern...hon hade tagit en mellanöl och satt och åt ost och kex..."Att folk ska sitta och äta och dricka o ha sig överallt!"...klagade jag till Maken...".jag vet...ring din pappa."... Kurtan var på väg i säng...men han och svärmor kom..Maken ringde Yngsta och bad henne skicka med dem mina andra stövlar...han gick ut för att hämta dem när de kom efter ca en halvtimme..räckte mig dem...jag bara stirrade..."Det är inte sant!"...I mina händer höll jag två helt olika högerstövlar...den ena med lägre klumpklack och den andra med kilklack...valde klumpklacken med snörning fram..."Man måste vara positiv!"...sa jag till Maken..."Det var tur att det inte var två vänsterstövlar...för då hade jag varit rökt!"...Linkade iväg till garderoben med den andra stöveln..."Kan jag lämna in den här?"...Killen glodde..hade en jättekul kväll i alla fall...dansade massor...vid halv tre var det hemdax...Äldsta hämtade...skulle ha velat åka förbi McDonalds...men vågade liksom inte säga nåt...satt vid köksbordet och åt hårt bröd när jag kom hem...annandagen var det jobb igen...önskar ibland att jag hade ett jobb så jag var ledig röda dagar och helger...ett jobb med döda ting där man inte alltid måste vara på plats...glad och trevlig...men nej...det skulle nog inte funka...jag är nog ämnad att göra det jag gör...vara den jag är...Nyårsafton var jag ledig i alla fall...vi hade trerätters här...satt och pratade...bara var...mysigt...vid tolvslaget gick vi ut på parkeringen och glodde på fyrverkerierna runt omkring...vi skålade i Cava  och önskade varandra ett Gott Nytt År...som det ska va...kände mig aptrött...slängde mig på sängen...Maken försökte få mig att gå och göra mig i ordning..."Bara vila lite"...mumlade jag...vaknade vid 4-tiden...i en tight silverglittrig klänning...strumpor o smycken...gick upp och klädde av mig...borstade tänder ...la  mig...vaknade i skaplig tid...mådde bra...gick ut och gick...skulle jobba...som vanligt...slog på TVn... nyårskonserten från Wien...Yngsta var olycklig...stråkorkestern dundrade på...jag njöt "När slutar de?"...frågade Yngsta..."Aldrig!"...Jag gapskrattade...höll på att laga klyftpotatis och köttbullar...blev asgott..

Veckan som har varit har inte varit någon hit...har ju pissregnat varje dag..."Om jag inte varit så deprimerad redan så hade jag blivit det!"...sa jag när jag tittade ut genom fönstret på jobbet..."Du är bra ironisk du"...Jag svarade inte...för visst ...det stämmer...men samtidigt känner jag mig...ja kanske inte deprimerad...men orolig...det är som en gnagande olustkänsla som inte vill släppa taget...som finns där hela tiden...ett tag trodde jag det berodde på nyår...min ängladotter var född dagen före nyårsdagen...och dog i mars...men det har nog inget med det att göra...förr vid den här tiden ältade jag hela förloppet...hennes sjukdom...allt som blev fel...alla fel jag gjorde...gick igenom gång på gång...tänkte tillbaka...gråtfärdig...ångest...i år kom jag på att det var hennes födelsedag dagen innan... gick till graven...med ljus...men känner inte på samma sätt längre...tänker inte på samma saker...helt plötsligt minns jag helt andra saker...som att vi åkte tåg ner till Göteborg på nyårsdagen...att jag hade grön ullkappa och röd basker...att det var 14 grader varmt på sjukhushotellet...att de erbjöd mig valium...att Maken slutade med socker i kaffet för att vi hela tiden glömde att köpa nåt...hennes leende innan sista operationen...och det är helt ok... det hände mig...det hände oss...och det är helt ok..."Acceptans!"...sa jag till Maken..."det är hemligheten med allt ...Acceptans"...att förlika sig med att livet är som det är...att det alltid finns saker att oroa sig för...att det alltid finns saker som är som man inte vill att de ska vara...jag brukar be till Gud...det jag kallar Gud...eller högre makt...ibland hjälper det...ibland inte...så varför känner jag mig så orolig nu...är ute och går med Systern...hon grälar om att det regnar...att det inte är bra för hennes förkylning...jag går på...regnet piskar i ansiktet...det blåser...ändå är det skönt...att komma ut...haft en jobbig vecka med Yngsta...Maken jobbar kväll varannan vecka o vi är ensamma...vi är så lika...och tar fram det sämsta ur varann...på något vis...hon grälar med mig...jag svarar inte...Hon ser mig rakt i ögonen och säger..."Om du visste hur mycket jag hatar dig...Jag hatar dig mest av alla i hela världen!"....Jag ser tillbaka...konstigt nog blir jag inte ledsen...bara trött...och tom..."Det är tråkigt att du känner så..men jag vet inte vad jag ska göra...jag får väl bara acceptera att det är så"...Jag går och lägger mig...efter en stund kommer de...tårarna..talar med Maken dagen efter...han lovar prata med henne...vi säger inget nästa dag...hon ber inte om ursäkt...jag nämner det inte...lägger mig en stund efter maten med ett korsord...hon kryper upp och ligger brevid mig.vi pratar om alldagliga saker...och det känns ganska ok...

Så vad ska det nya året bära med sig...bekymmer ?...säkerligen...Oro?...Med visshet...spänning?...Absolut...älgar runt i lägenheten...skuffar undan Maken..."In med det nya..ut med det gamla!"...jag skrattar...ögonen glittrar..och visst är det så..det nya lockar...men det gamla invanda är inte så dumt det heller...

 

 

När julen nalkas...

Maken och jag har varit till köpcentret för att handla de sista julkalapparna idag. Sådär en miljon andra människor hade bestämt sig för samma sak..."men vilka har vi kvar att köpa till?"..."Ja t ex varandra!"...sa Maken torrt...och det gjorde vi ...till Maken köpte vi en militärfärgad täckjacka som jag hittade...den var nedsatt i pris...och Maken kunde tänka sig den..."Ska den slås in eller vill du ha med en kartong?"...frågade expediten..."Slås in...absolut...gör ett paket...jag spyr bara jag ser en julklapp...slog in ett antal igår...mest skit ...och hade fått för mig att jag skulle skriva gåtor till alla...var klar runt midnatt..."Jag himlade med ögonen...Expediten smålog...jag blir sån när jag blir stressad...vet inte varför...babblar en massa strunt...till mig köpte vi en ny fuskskinnkjol...svart givetvis...den skiljer sig från alla de andra jag har genom att det är nån sorts snörningsgrej fram..."Vill du ha den?"...frågade Maken ...Jag nickade...men ville jag ha den...vet inte...egentligen ville jag nog bara komma därifrån...är så svårt att veta vad man vill ha...jag kunde ha önskat mig ett sånt där flerfärgat läppstift...men tycker de är för dyra...oljefärger...särskilt vit...och penslar behöver jag...men det kan jag ju köpa själv...smycken är kul...antirynkkräm kanske...har några stycken såklart...och ingen har direkt hjälpt...inte än i alla fall..vad jag önskar mig mest är att känna julkänsla...det gör jag inte...ska ju jobba hela julafton...utom några timmar mitt på dan...å andra sidan hade det nog inte gjort någon skillnad...länge sen jag kände på det viset...förr brukade jag bli stressad av det...att jag inte känner mig förväntansfull och så...men nu har jag accepterat det...jag förväntar mig inte att känna nåt...och då känns det plötsligt bättre ...mindre kravlöst alltså...jag menar att skulle jag få lite julfeeling så är det ju ett plus..."Det kallas Acceptans"...sa jag till Maken..."Det går ut på att man ska acceptera att livet mest är pissigt...att folk är allmänt jävliga...och inte har för avsikt att ändra på sig...och att man inte kan göra ett skit åt det...och liksom känna att det är helt ok ändå...och när man väl gör det blir allt jättebra!"...Maken såg tveksam ut..."Joo det är säkert!"...fortsatte jag.."Jag har provat...jag har slutat att vara negativ också...nu för tiden far jag mest runt och sprider glädje...alltid glad och positiv...och skulle jag falla tillbaka i gamla hjulspår så är det bara att säga till..."Ooh förlåt...jag glömde mig en kort stund!"...skriker jag då...o så är jag på rätt spår igen...Busenkelt!...Och bra!...Blir inget gnäll...inget ifrågasättande...

Vi har varit till Tallinn...Maken och jag...förra helgen...vi åkte båt...åt smörgåsbord...drack öl...hela kitet...och det var ganska mysigt faktist...maten var ok...det mesta åt jag inte av...antingen för att jag inte gillade det...eller var rädd att bli dålig av det...men det jag åt var gott...första kvällen var jag glad och sprallig..hade kul...dansade...och dansade...till slut sa Maken att han inte orkade längre...kände mig sur..."Ska vi lägga oss nu?!..Redan?!"..."Mia klockan är snart halv 4!"...Lommade iväg mot hytten...vaknade några timmar senare av att det ylade till i högtalaren i hytten...vi närmade oss land...hade en otäck halvsidig huvudvärk som blev värre när jag rörde mig...tog ett par piller...som inte hjälpte ett dugg...gick upp till specialfrukosten...drack fyra glas apelsinjuice...och tuggade med malande käkrörelser på ett stenhårt bacon...äggröran var smaklös...försökte ta en macka...gick inte...allt smakade papper...Maken åt lite youghurt...till slut tågade vi iland...målet var julmarknaden på torget...hemma snöade det...fick vi höra...i Tallinn var det mildväder...blött...grått och dimmigt...men konstigt nog...där på julmarknaden...kände jag för första gången på länge nåt som åtminstone liknade nån form av julkänsla...fick syn på ett fullkomligt sagolikt litet stånd...fyrkantigt med glasväggar...och fyllt av massvis med plotter...massor av svindyra...helt onödiga...och helt ljuvliga saker...blev stående och bara stirrade...kom inte in i ståndet...var för litet...och massor av folk...vågade inte gå in...Maken tvingade i mig en mugg het glögg ..VanaTallinn-glögg...kan inte säga att den var god direkt...men den värmde...och vi fnittrade som två ungar...löpte runt marknaden två varv...handlade en present till Systern...och en liknande till mig själv...har så rysligt svårt att köpa presenter...vill ju köpa sånt jag själv tycker är fint...och sen tänker jag alltid.."men jag skulle ju vilja ha den själv"...sån var jag redan som barn...mamma trodde att det skulle växa bort...det gjorde det inte...man får stålsätta sig...och vara bestämd..

Tvingade in Maken i glasståndet innan vi lämnade torget...hade pekat ut vad han skulle köpa...den mindre varianten...julklapp till Äldsta...helt onödig...men också speciell...hade velat haft den själv...fast helst den stora...men den var asdyr...vi sprang runt i varuhus också...men jag köpte inget mer...jo en present till svärföräldrarna i en liten bod med hantverk som såldes till förmån för något...minns inte vad...väl tillbaka på båten  drog det igång igen...äta...dricka öl...springa i taxfree...Maken tyckte att jag skulle handla mig en parfym...för sånt hade jag varit intresserad av förr...typ när vi träffades för massor av år sen...jag tål ju inte parfym...men kom på att jag inte ska vara negativ...så jag provade igenom lagret..vandrade runt systematiskt med massor av vita pappersbitar i nävarna ...tyckte de flesta luktade illa...eller för starkt...slutade med att jag köpte Beyonce Heat Rush...doftade apelsin...och någon obestämd...men varm mjuk doft...gick till puben...satt och försökte dricka öl...sprängvärkte i halva huvudet...klockan var halv nio...övervägde att fråga Maken om vi kunde gå och lägga oss...men lät bli...sen drog Musikquizzet igång...vi kom på delad andraplats...trots att jag mest gissade...brukar känna på mig saker...sen var vi igång...gick och la oss något tidigare...men inte mycket...en helt ok resa..."Det här måste vi göra om nästa år!"...utbrast Maken...och jag höll med...det är viktigt med traditioner...och att skapa egna sådana..

Var ute och gick idag...ensam..men det är skönt det med...att tänka igenom saker...umgås med sig själv...bara andas ...och vara...gick förbi några plotterbutiker...kikade in...men fortsatte...kände mig stark...kom hem...hörde ylet..."Halla!"...skrattade...döttrarna var hemma...de hjälpte mig med Snapshat...har fått ny telefon och kommer inte in längre eftersom jag inte kan mitt lösenord...så vi skapade en ny...och skrattade...för jag är så himla oteknisk...och jag är så himla disträ...och ibland är jag också ganska trög...men nu har jag Snapshat igen...sen klädde vi granen...vi köpte den igår...jag tror hälften av alla barren ramlade av innan den ens kom in...Maken skulle sätta den i julgransfoten...var helt sned...han sa åt mig att gå och köpa en ny julgransfot...det gjorde jag...en likadan...men ny...Maken satte i den idag innan kvällsjobbet..."den är sned"..sa jag...Maken riktigt studsade. .."Men VAR är den sned!?"...han älgade ut och slet i granen hit och dit..."Jag såg fel...den var rak"...sa jag...Tjejerna skrattade..."Men mamma varför är granen sned?!"..."Det är den inte..."...Brodern kom in...skulle hämta kakor..."Varför sitter toppen av granen böjd mot taket..ska den in till grannen?"...han skrattade..."Julen går så fort"...sa jag svävande...det är snart januari...Han ska till Thailand Brodern...i tre veckor...och jag är inte avundsjuk...det är jag inte...inte i det fallet...just nu vill jag bara vara hemma...ta det lugnt...och försöka hitta den där stämningen...varför ska allt sånt vara borta bara för att man blivit lite äldre...det är inte rättvist liksom...så ikväll tänder jag ett ljus..kryper upp i soffan...och bara är.

 

 

Tänk att få längta efter något!

Så har han kommit då!...Tomten...fast i pluralis...står ett gäng med stickade/tovade luvor och mjuka näsor...( det här med näsorna är viktigast av allt...måste vara mjuka...hatar hårda tomteansikten...gillar bara  dem som har skägg o en mjuk utstickande rund näsa )..utplacerade strategiskt i lägenheten...en vid datorn...någon i fönstret brevid sängen...så vi kan stirra på varandra när jag vaknat...en annan brevid Makens säng...osv...har hängt upp stjärnor med...och ställt upp stakar...som ivrig anhängare till den gamla goda tiden och motståndare till allt nytt har jag gått och ondgjort mig över folk som pyntar för tidigt...men när jag nu fick lite ledig tid...nästan galopperade jag hem för att börja pynta..."undan  det  som undan är"...muttrade jag medans jag höll på...gav mig ut i förrådet efter julsakerna som fanns längst in...fastighetsskötaren kom förbi..."Ska du flytta?!"...Jag stod bland ett berg av saker..."titta får du se!"...Jag gjorde en gest mot det sprängfyllda förrådet...Han bleknade..."Jag behöver filter till fläkten!...hojtade jag efter honom...han går i pension snart...och jag kommer att sakna honom...

Det är ju skönt att bli färdig liksom...så är det med allt...det ska vara klart innan det har hunnit börja...för att man ska vara redo och hinna med att njuta ordentligt...konstigt nog tycker jag att jag njuter mindre av saker nu än jag gjorde förr...tror det beror på att allt börjar så tidigt...och man matas med intryck hela tiden...det finns ingen dötid...tid att reflektera...att göra inget alls...att ha tråkigt...att vänta...att längta...när jag var barn klädde vi granen på julafton...mamma julstädade några dagar innan jul och pyntade...julskyltningen började på Skyltsöndan...inte en dag innan...och man längtade till jul och skrev önskelistor...julafton var litet av en magisk dag...nu tycker jag bara den är jobbig...och det är så synd...för jag vill så gärna älska Julen...och jag tror att dagens barn skulle må bra av att få längta lite efter något...saker man längtar efter blir så mycket mer värdefulla...det man får utan vidare är inte lika åtråvärt...Yngsta har inte skrivit någon önskelista...hon önskar sig en bärbar dator för ca 5000...och så är det bra med det..."Du kanske kan spara din månadspeng i några år!...morrar jag..."Jag får ju ingen månadspeng!"...Där föll det..

Jag fortsätter pyntandet...helt slut efter allt klättrande och krånglande med långa tjocka äckliga skarvsladdar...en del helt hopplösa att få i...Maken har kommit hem...han säger att de är "jordade"...Jag har beställt en extra fin hängande stjärna från Ellos...men när jag ska veckla ut den går den sönder..."Den som kom på att krångla ihop julstjärnor såhär borde skjutas!...vrålar jag..."Du har ju rivit sönder den!"...säger Maken..."Har jag ju inte!"...Vi stirrar på varann.."Du har för bråttom Mia!"...Jag är trött efter att ha jobbat...o jäktat...o pyntat...o så bara brister det..."Jag orkar inte skicka tillbaks den!"...skriker jag..."Jag vet att den kostar 100tals kronor...och är totalförstörd...men jag bara orkar inte skicka tillbaka den...det är papper och kartonger...och så vill de veta felet...en massa ord. och de kommer att säga att jag förstört den..och jag orkar inte!"...Maken är tyst...bara ser på mig...jag flåsar...andas genom näsan..."Du behöver inte"...säger han..."Du kanske kan limma den...med superlim lr nåt?"...Maken provar kontaktlim...det funkar inte...den vackra stjärnan åker ner i en låda bland andra ratade saker...ännu ett misslyckande till listan...

Har börjat fundera på julklappar med...men det är ju inte så roligt liksom..."Jag vill ha en karta av Kumla"...säger Dottern...hon skickar sidan på internet så jag ska veta exakt.."Men beställ då"...säger Maken..."Får nog vänta "...säger jag..."Finns flera storlekar...Sonen med respektive vill ha en brödrost...Äldsta presentkort eller pengar..."Jag ska skriva önskelista"...säger jag...Ingen lyssnar..."Det blir väl bra med ett presentkort på Ljuva Stunder?"..säger Dottern..."Ja"...säger jag lydigt...och det blir jättebra...det är inte det...och jag kan visst köpa exakt det de önskar sig...eller ge pengar...jag vet att det är bättre än att köpa en massa skit som man själv tycker är fint...men som ingen vill ha...men det är ju Gud så tråkigt!...att öppna paket som alla redan vet vad det är i...jag vill bli överraskad!...och överraska andra...men det orkar man inte...för det är så fullt upp hela tiden att man varken har tid eller ork att hitta på nåt...men i år ska jag banne mig försöka i alla fall...att hitta på åtminstone en julklapp till alla som faktist överraskar...man måste ha en plan...så är det...sen hur det blir ...det får vi se..

När jag var yngre brukade jag ägna mycket tid åt att dagdrömma...tänka att saker var som man ville att de skulle vara ...det hände mängder med spännande saker...det slutade jag med...kommer inte riktigt ihåg när...tror det var nån gång när barnen var små...tyckte väl att jag blivit för gammal...numera tänker jag bara...på saker som de är...eller undviker att tänka på saker...som jag inte vill tänka på...

Men det finns ljuspunkter...Ölklubben ska prova glögg imorgon...ska bli spännande att se vad det är vi ska prova...själv har jag köpt Ålandsglögg...ångrar det nästan....verkade lite spännande då...men tror den är äcklig...hör man ju nästan på namnet...jag tycker bäst om Blossas trestjärniga cognacsglögg...eller Skogsglöggen...Jag är lite tråkig nämligen...vet att det finns mängder av smaker...choklad...lakrits...polkagris...krusbär...vanilj...och hur många till som helst...men jag gillar glögg som smakar glögg...är nog ganska konservativ...tycker man ska äta semlor på Fettisdagen...och inte i oktober...blir uttråkad och sur när jag ser tulpaner i november...vill längta efter dem...och tycka de är fräscha efter nyår...tycker man förstör allt genom att det hela tiden är tillgängligt...känner att jag vill få längta efter något...men vad?

Det går bra nu kompis...det går bra nu!...fast inte...

Det är just det det inte gör...går bra alltså...sista veckorna har varit lite av en prövning...av flera orsaker...vi skulle ha haft kattungar nu om allt hade gått bra...men det har vi inte...för det gick inte bra den här gången...hur och varför är inget jag tänker gå in på...eller ens egentligen vet...ibland går det åt h...vete bara...thats life...som tur är mår Åsa bra och vi kommer att para någon av honorna igen...bara de får lust att löpa så...verkar sitta hårt inne...

Jag har haft fruktansvärt ont i ryggen också...om man nu ska gnälla...och det ska man ...tycker jag...Maken tjatar att jag ska höra av mig till nån typ av vårdcentral eller nåt...men det vet jag ju hur totalt meningslöst det är...av de få gånger jag sökt har de aldrig kunnat hjälpa mig med något...förhoppningsvis går det över av sig självt om några månader eller så...Maken är mycket mån om min hälsa faktist...han har köpt några tabletter åt mig...L'Argiplex heter de...asastora är de...och smakar skit...man ska ta fyra stycken om dan...svindyra förmodligen...vitsen är att man ska bli piggare och roligare...säkert bortkastat på mig..jag tar dem pliktskyldigast eftersom den enda biverkning jag hittills observerat är omotiverade nysattacker någon gång per dag...och det kan man stå ut med...

Har haft problem med mitt mobilabonnemang oxå...säger någon Viggo Mobil så skrattar jag hysteriskt...har ägnat mycket tid åt telefonsamtal sista veckorna...t o m hotat med Uppdrag Granskning...och då är det illa...som tur är har jag kontakt med en snäll man på 3 vid namn Pelle som försöker hjälpa mig...vi har tät mejl och telefonkontakt...tyvärr har han ledig dag idag...och vem vet...kanske löser det sig...han säger att det ska det...

Men det finns ljuspunkter i tillvaron...som när jag och Yngsta säger "Det går bra nu kompis...det går bra nu"...på det där särskilda sättet...och skrattar ohejdat tillsammans...för att vi har nåt gemensamt som vi fattar...och inte Maken..."Vad är det med er!"...muttrar han...Han vet inte att Dottern skickade en Snap när han var och hjälpte henne med badkarets avlopp...man ser Maken halvnaken kravlande...surt muttrande...och Dottern i bakgrunden med jättemun och jätteögon...nynnande med larvig röst just detta..."Det går bra nu kompis...sen hör man Maken..."KÄFTEN!"

Ibland tror jag man måste försöka hitta roliga saker...när de inte finns...kommer ihåg att jag gick nån kurs där de sa att man skulle träna på att skratta...på olika sätt...får för mig att testa...förföljer Maken vilt skrattande..."Vad faan är det med dig!?"...."Jag funderar på att öppna en skrattskola..."vad tror du om det...lyssna här...insmickrande skratt...jag fnittrar gällt irriterande...eller det bullrande skrattet...jag tar i ända nerifrån magen...sen har vi hyenaskrattet...det är mitt vanliga skratt alltså!"...o sådär fortsätter jag..."Ge dig...jag orkar inte!"...Maken vill bli av med mig och spela TV-spel...jag förstår honom...jag är trött på det mesta just nu...men mest av allt är jag trött på mig själv...funderar ibland på hur det skulle vara att vara någon annan...eller om jag skulle kunna bestämma mig för att vara på ett annorlunda sätt...tror det är kört dock...jag är den jag är...och om det inte duger...ja...då får det vara så...

Träffar Sonen...han har bott själv i snart två månader...han hör aldrig av sig...självmant alltså..."Saknar du mig ?"...frågar jag..."Har ju inte gått så lång tid"..."Om inte jag hörde av mig...skulle du höra av dig själv på sikt?"..."Lets try it!"...Vet inte riktigt om han driver lite med mig eller om han faktist menar det...tror det är det sista...sen börjar han tjata om vilken månad man är född i...tydligen finns det månadsdemoner ...och han rabblar upp dem alla...jag lyssnar med ett halvt öra...sen fortsätter nåt sorts resonemang om olika demoners släktskap...och en fråga till mig..."Ja jag är ju demonexpert så jag kan ju svara"...Sonen kan och vet mycket om det som intresserar honom...funderar lite på det här med relationer mellan människor...särskilt mina nära...hur svårt det är att acceptera att de är som de är...och inte som jag skulle vilja att de vore...tänker att jag själv kanske inte är den de skulle vilja att jag var heller...livet är svårt...tänker på vad väninnan skrev..."Instead of ask Why me?...Try me!"...eller nåt sånt...har en känsla av att när det händer jobbiga saker så är det aldrig bara nåt...utan mycket på en gång....och jag känner att jag skulle vilja att det vände nu...som häromdan när jag vände ansiktet mot skyn och sa spontant..."Du Bossen...jag tycker det räcker nu!"

Om att ha tröttnat på det mesta...men vi har ju iaf ställt tillbaka klockan...gäller att se det positiva...

Är på väg hem från jobbet...har jobbat kväll...trött... vandrar i mörkret bland ruttnande löv och kommer på mig själv med att tänka att allt är hopplöst...tänker allt oftare så tyvärr ...och genast kommer nästa tanke..."som en groda utan ben"...någon har väl sagt det uttrycket till mig och det har etsat sig in i min skalle...så varje gång jag tänker på hur hopplöst allting är...måste jag tänka...som en groda utan ben efter...och jag HATAR det! Har alltid haft en massa konstiga tankar...som barn var det att jag måste göra eller tänka vissa saker inom en viss tid för annars skulle det hända någon katastrof av nåt slag eller så...numera inskränker sig detta till att jag har svårt att gå över broar för jag får tankar på att ...tja om man skulle slänga sig över räcket eller nåt...fast jag ju aldrig skulle göra det...eller att jag får döont i benen när man pratar om läskiga saker o så...Yngsta har exakt likadant...måste vara något genetiskt...eller kanske är alla människor lika konstiga...fast de aldrig säger nåt om det...inte Maken förstås...han tycker sånt är blahablaha...

Kommer in genom dörren...ett gäng katter sitter i hallen och glor...Maken jobbar...Yngsta ligger i soffan och ser på TV...hör att hon ropar något...tycker att det låter som.."Du måste nog pallra dig iväg till Maxi och köpa mjölk!"...Blir tokig...Upplyser Yngsta om att jag inte tänker pallra mig en meter ..att jag släpat hem mjölk nog för en hel kalvfarm sista tiden...att hon får sluta dricka oboy...far runt i lägenheten för att hitta fel jag kan gräla om...hittar massor...får fart på Yngsta som skyndsamt går och lägger sig...Maken ringer lyckligt ovetande...Jag tar tillfället i akt och har en lång grälande monolog om förtappade människor som lämnar tomma lokaflaskor...halvdruckna kaffekoppar och annat till hårt arbetande snart utbrända personer...som kan bli tvungna att flytta ifrån de förstnämnda om inget ändrar sig...Maken tiger...ger ifrån sig små sorgsna dämpade ljud då och då...när jag tystnat frågar han..."Var det inget annat?"..."Nej"...Vi lägger på...ilskan ger sig efter en stund...jag går in och sätter mig hos Yngsta...smeker henne över håret...säger att jag älskar henne...men att hon måste skärpa sig...funderar på att smsa Maken...men låter bli

Saknar Sonen med...han har flyttat hemifrån...och ja...jag får erkänna att det även är skönt på sätt och vis...vi kunde ha fruktansvärda bataljer...vi är lika envisa nämligen...men jag saknar honom ändå...försöker ringa men oftast svarar han inte...när han väl svarar skriker jag..."Hallå...det här är din mamma som telefonerar till dig!"...eller nåt annat löjligt...varför vet jag inte...vill väl få honom att le kanske...och att sakna mig lite med..."Du kunde ju ringa själv nån gång...eller bjuda hem oss på en liten trevlig supe eller så?!"...Sonen muttrar nåt ohörbart...han är alltid väldigt upptagen...det är därför han inte kan svara i telefon eller på sms...det pågår alltid viktiga matcher på datorn...som naturligtvis inte går att avbryta...för då blir man bannad...vad nu det är..har nästan gett upp...men inte riktigt...för jag är sjukt envis...

Känner mig som sagt ganska trött på det mesta just nu...men allra mest på mig själv...känner mig tråkig...har ont i hela kroppen med ...småvärker på olika ställen konstant...utan orsak liksom...Maken trodde att det kanske kunde vara Diabetes men jag förklarade att det var det inte...han verkade inte riktigt övertygad...har bokat in mig på massage nästa vecka...en timme nordisk massage...förstår inte varför egentligen...har extremt svårt för beröring...vet att jag kommer och få stålsätta mig för att inte skrika rätt ut att jag inte klarar det en minut till och måste dän...samtidigt tycker jag det är jätteskönt...det är dubbelt...som det mesta..."Hjälper det...blir det nåt bättre?"...frågar Systern..."Svårt att säga när man går en gång vartannat år eller så"...Systern ska gå på ansiktsbehandling istället...har gjort det jag med några gånger...men tycker inte det är direkt värt...kommer ut och ser exakt likadan ut som när jag gick in..

Vi har varit ute och rest en del...Systern och jag har varit i Norge och ställt ut katter...och konstigt nog gick allt bra...så fort vi gör nåt eller åker nånstans brukar det hända en massa tokigheter...men det flöt på...katterna tog sina certifikat...mina blev t o m nominerade till panel varsin dag...och som sagt ...inget hände...vi körde inte vilse...vi blev inte sjukt försenade och tvungna att ringa Kommissarien..de påstod inte att vi inte betalat...det blev inga andra fel med några papper...vi hade inte gjort fel med hotellbokningen...ingen fastnade i hissen eller blev magsjuk eller nåt...det hela var mycket märkligt...men ganska skönt!

Vi har varit i Helsingfors oxå...en framotillbaka-resa...gillar egentligen Tallinn och Riga bättre...tycker Helsingfors är lite tråkigt...men vi hade en mysig trip ändå...drack öl....drack drinkar...dansade...det blåste inte...inte så mycket i alla fall...vi var högst uppe på soldäck och promenerade...jag tog mig fram halvt dubbelvikt ...hasande...ungefär som Quasimodo..."Vad håller du på med"...det var Maken..."Försöker förflytta mig bara ...utan att ramla ner"...Jag är svårt höjdrädd och när relingen är lite så där inlutad känns det ännu mer som att jag ska blåsa av om jag kommer för nära...Maken skakade på huvudet...Systern flabbade...hittade en underbar Plotterbutik i Hfors...vi hade förirrat oss till nån avlägsen del som verkade lite som China Town...tvingade in Maken...där fanns Plotter som kunde ta andan av vem som helst...lite för dyrt tyvärr så jag backade ut igen...köpte i stort sett ingenting...allt var asdyrt...som jag alltid tycker det är där...jo ett par glittriga nätstrumpbyxor köpte jag...åt en sallad på båten på hemresan istället för buffen...nästan lika dyrt i och för sig...men man slapp ju rulla ut från restaurangen...blir alltid så övermätt...och trött...

Men nu är snart oktober månad till ända...jag ska försöka bli lite mer rolig även om jag tror det kan bli svårt...nästa helg är det Halloweenfest som vi är inbjudna till..."Du måste vara Pastorn!"...sa jag till Maken...han ville inte vara Pastorn sa han...tyckte det blev för varmt...ville vara nån gangster med kulhål..."Var vad du vill då...bara du har Pastorns peruk på dig!"...sa jag...Maken ser halvgalen ut i den peruken...jag får alltid skratta...Själv är jag alltid samma sak...nån typ av HäxMorticia...gillar traditioner...å andra sidan vore det kanske kul med något nytt...vi får se...och kanske kan jag få tillbaka lite av min vanliga energi snart...och tycka att det är roligt att göra saker...se fram emot ...planera...längta ...jag hoppas!... 

Hösten är här o det händer bra o dåliga saker...som alltid...men det händer åtminstone!

Som sagt...nu är det höst och jag älskar varje minut av det...tycker hösten är underbar...njuter av de vackra färgerna...tycker om att gå ute o vandra i mörkret när det rasslar kring fötterna...gillar att tända ljus o att det är mörkare...som inbäddat i något sammetsmjukt tänker jag....tror att hösten speglar min personlighet...Maken gillar inte hösten...bara väntar på att han ska få en av sina depressioner...än så länge är det lugnt dock...han sitter framför TVn o tittar på gamla RosaPanternfilmer med Peter Sellers och skrattar så han nästan kräks...eller spelar Tv-spel...eller tittar på Hockey....när han inte måste avbryta för att överheten kallar...dvs jag...det händer inte så mycket just nu vilket är skönt eftersom jag är astrött jämt och lägger mig skamligt tidigt typ vid 10-11tiden...sover länge men oroligt och drömmer mängder av idiotiska drömmar som bara är så jobbiga...och förmodligen alla vill säga mig något jag inte vill veta...men lite har det hänt...vi har hämtat hem en liten hankatt...Khal Drogo...eller Nisse som han nu kallas...han är en röd colourpoint ragdoll och bor hos min äldste son...tillsammans med hans röde mitted hane...Albus...som går under flera andra alias...bl a doktorn...och kapten Abbe...varför ska vi nog inte gå in på...och framför allt...VI VÄNTAR KATTUNGAR!...så spännande!...Åsa är beräknad till mitten av november och jag är görrorolig...tycker hon äter dåligt och formligen jagar henne med olika fat av blötfat som jag bedjande sträcker fram...det är hårt att vara uppfödare och ha kräsna katter...här är allt kräset...utom kastrathanen...hos Systern i huset brevid formligen rullar katterna fram till matskålarna i tid och otid...och inte en gnutta blir kvar...olika är livets lotter...

Vi har haft kräftskiva oxå...har vi varje år...en liten bara...pytteliten...att den är så liten beror på att det inte är så många som vill komma...annars hade den kunnat vara större...

Hade gjort två pajer...en med kantareller...och en med köttfärs eftersom Maken och Yngsta inte äter svamp...o knappt inget annat heller förresten...svamppajen blev god tycker jag sälv...o den andra blev äcklig...sa "den blev inte så god"...o ingen svarade så det var nog rätt..."Var är kräfthattarna!"...frågade Väninnan..."Vilka kräfthattar??"..."Ja såna där som man har på sig!"..."Vi har inga!"..."Jag tycker det är trevligt med kräfthattar...och var är serpentinerna som ska hänga i taket?"...Jag muttrade något om att den här kräftskivan var så liten att det kanske gick bra ändå...väninnan tyckte att jag skulle tillverka kräfthattar...jag låtsades som det regnade...(måste ha skämt bort dem!) Men kräftorna var tydligen goda...fiskade i Vättern...kom på mig själv med att tänka på hur de kröp omkring nere på botten med spröten viftande och åt slam och gud vet vad...petade pliktskyldigast med en kräfta...den glodde på mig med sitt ena öga...försökte bryta upp klon..stack mig så det började blöda...försökte suga i mig det där goda salta vattnet som ska vara så gott...kom några salta droppar...inte så märkvärdigt...gav upp rätt snabbt och ägnade mig åt pajen istället...men vi hade en trevlig kväll...och det är ju huvudsaken...gör vi om nästa år o då jäk...r är det hatt på!

Dagen efter skulle vi gå på Sturepalatset och lyssna på när Brodern spelade...han spelar med några gubbar...de kallar sig "Forever young"...och det stämmer ju ...hade lurat med mig en väninna...och så var det Maken och Systern...vi åt plockbricka...musiken var bra...det var 60 och 70 talslåtar ...och bandet och sångerskan var jätteduktiga...men ändå...kände mig såå malplacerad...jag och väninnan skrattade hysteriskt stundtals...de flesta besökarna var minst 70 plus och de flesta buggade vildsint...75 procent bar riktiga dansskor...visade sig vara ett dansgäng från Örebro eller nåt...men man såg hur roligt de hade...och det var kul...äldre som är ute i svängen o dansar o roar sig...o inte har gått o dött eller nåt bara för att de passerat 50 som somliga tycker att man borde...en helt ok kväll på sina villkor...

Det var i den här vevan jag drabbades av en svårartad förkylning...brukar sällan bli förkyld men är väl nedsatt av allt härjande överallt...jobbade ändå trots att arbetskamraterna nästan försökte mota hem mig...jag vet att de inte vill bli smittade men såna här förkylningar kan ju vara i veckor...o vem kan vara hemma så länge...en dag hade jag fått Strepsils av Maken ..skulle jobba kväll...de skulle ju vara så bra...tog väl två under kvällens gång...började känna mig konstig i munnen...liksom domnat...efter en stund kändes det som att kinderna veckade sig inåt...gick in på toa o tittade i käften...knallrött o sår runt ikring som småblödde...blev lite oroad...funderade på om något tillstött...kom hem sprang runt med kattmatskålar i nån timme...försökte lägga mig...Maken jobbade kväll o Yngsta sov...kunde inte ligga ner för halsen hade svullnat...satt uppallad med kuddar i sängen o grinade o mumlade att jag skulle dö...övervägde att ringa både 1177 och 112 men struntade i det eftersom jag visste hur det skulle bli...sitta på Akuten i timmar...få Betapred eller spruta...orkade inte...den kastrerade hankatten stod brevid mig ivrigt mjölktrampande...kom på att det kunde bero på Strepsilsen och googlade Strepsilsförgiftning...gjorde mig inte gladare direkt...till slut kom Maken hem och erbjöd sig att köra mig till sjukan...jag vägrade. ..nästa dag var det lite bättre men nu en vecka senare är jag fortfarande konstig i munnen...Aldrig mer Strepsils! Dagen efter var det goda fredan på Goda Rum...o jag o Maken skulle dit o dansa tänkte vi...blev väl inte så jättebra direkt...var dåligt med folk...musiken var enligt mig inte den bästa...gillade inte låtvalet så mycket...vi drack nog två öl var där...Zubr...ska aldrig dricka Zubr mer...blir alltid förgiftad...åtminstone känns det så...det sa jag dagen efter med  "Har Zubr-förbud!..hindra mig om jag försöker trotsa det!..med alla medel!"..."Så har du sagt flera gånger förut mamma!"..sa Yngsta...hon hade rätt...men nu menar jag det...på riktigt..Maken var dämpad...efter ett tag drog han upp när jag gått fram till bandet och talade om att låten de spelade var olämplig...ett hemskt minne kom över mig...låten var "Pojkarna som busar"...jag sa inget..."Och efter pausen kom de fram och berättade att de beslutat sig i bandet för att inte spela den nån mer gång eftersom de själva tyckte den var lite på gränsen!"...spottade han fram...verkade nästan vara det värsta...tappade mitt svarta sol halsband nån gång under kvällen...i alla fall hittar jag det inte..och när vi var på väg hem rullade en polisbil upp och vevade ner rutan och påstod att det var lite vingligt...har aldrig hänt mig på alla år...Maken tackade för deras påpekande och sa att vi skulle in och lägga oss...de tipsade om vatten..."Att ni alltid ska utmärka er!"...utbrast Äldsta..."Vad är det för fel på den här familjen egentligen!"...Höll på att säga att det var många...vilket det ju är...men vi har alltid roligt ihop i alla fall...åtminstone ofta...eller tjaa...ibland ...Så ikväll ska vi ha en stilla hemmakväll...eller en liten bjudning...men vi ska vara hemma ..och jag ska bjuda på mat...och det ska vara lugnt och sansat...och nästa helg ska vi åka till Norge på utställning så det blir också lugnt...man måste ta det lite lugnare som äldre ...annars är det inte passande...ska försöka komma ihåg det i framtiden...helst sitta still på en stol och stura...inga opassande rörelser...och helst inte säga något...så det inte kan missförstås...problemet med detta är ju bara att det blir svårt att ha roligt...men kanske kan hitta en medelväg...ska jobba på detta !...Glad Höst!

 

 

En vanlig dag

Sitter ute i trädgården och dricker kaffe...ett litet rött enmotorigt propellerplan närmar sig...flyger lågt över...gör loopar...och landar slutligen...ur kliver en mörkhårig kvinna i min ålder...känner mig tvingad att fråga om hon vill ha kaffe...det vill hon inte...hon vill ha rårivna morötter blandade i filmjölk...det får hon...vi står i köket...det börjar skymma...vi ser på varann...länge...instinktivt vet jag att hon är en vampyr..."Jag vet vem du är...och du vet att jag vet...är du här efter mörkrets inbrott tänker jag döda dig!"...säger jag...Jag går ut och berättar för de andra...går in i garaget och täljer en träpåle...en stund senare slår jag den igenom hennes hjärta...det tar en stund innan hon dör...men jag har ändå den där hemska känslan kvar...för jag vet att hon är inte ensam...vaknar kallsvettig...berättar för Maken som ligger och sover brevid...han är lindrigt intresserad...funderar på vad drömmen vill säga mig...drömmar handlar alltid om en själv och just nu är jag inne i en period när jag ofta har jobbiga drömmar....hasar upp och börjar med morgonsysslorna...försöker få Åsa...en av mina honor som nyligen är parad att äta...hon är kräsen i vanliga fall och just nu känns det som att hon äter ingenting...får ett sms från Systern...är en bild på ett korsord...fattar ingenting först men förstår sen och tar en bild och smsar lösningen...skickar ytterligare ett där jag skriver att Åsa inte äter och snart kommer att svälta ihjäl...vandrar omkring och försöker bli klar...men det är som att inget händer...det ringer på dörren...jag står i nattlinne...rufsigt hår...kikar försiktigt ut...Systern stormar in..."Är det du?"..."Ja vem annars skulle det vara och vad händer här egentligen och har du inte gått upp än!?" Skulle kunna säga att jag varit uppe i flera timmar...bytt vatten...tömt kattlådor...rostat bröd...jagat Åsa med typ tusen olika sorters blötfoder...t o m petat in lite i munnen...men liksom orkar inte..."Var är hon?"...Systern ser sig om...letar upp Åsa..."Men det där är ingen sjuk katt ju!"..."Jag har aldrig sagt att hon är sjuk...bara att hon inte äter!"...Jag avundas min Syster...för hos henne ha alla djur god aptit...en del t o m vräker i sig...stirrar avundsjukt när jag är där...hennes ena hane är kolossal...jag kallar honom för "Berget"...den minsta är oxå rätt rund...men oavsett...alla Äter!..."Inte Sickan"...säger Systern..."Jag har inte sett henne äta på 13 år...men hon lever...så något måste hon ju få i sig!"...Jag slappnar av lite...Systern har med sig en liten burk tonfisk som hon tror ska locka Åsa att äta...vi ställer in den under kattvagnen där hon sitter...då går hon...strax efter ser jag min tjocka kastrathane trycka sig in under vagnen..."Stopp!"...skriker jag..."Asch låt honom äta"...säger Systern...

Maken och jag ska åka in till stan...gå i affärer och äta kinamat sen...sitter i bilen på väg in..."Jag borde inte vara kattuppfödare"...säger jag.."Jag är för blödig!"...Maken säger inget..."Jag borde inte ha fått barn heller"...fortsätter jag..."jag har varit en usel mamma...och jag oroar mig ständigt för dem...jag är nog en solitärlevande varelse...borde ha suttit på en öde ö istället...och stirrat på krabbor eller nåt..."...väntar på att Maken ska säga att jag varit världens bästa mamma och lite annat uppmuntrande...det gör han inte...han mumlar nåt att så ska jag väl inte känna...jag suckar...man har rätt till sina känslor...

Stannar till vid Djursjukhuset...går in och frågar om de har nåt sorts undermedel för att få katter att äta...typ nåt aptitretande pulver...har hört att det ska finnas sånt...det har de inte...de har bara AD och nåt torrfoder som ska vara bra...får med lite torrfoder..

Inne i stan går vi i butiker...köper en billig fuskskinnkjol...mest för att Maken gillar den...och en top som jag gillar...stannar på Djurens Center på hemvägen..plockar med mig diverse ...frågar i kassan om jag inte kan få något gratis eftersom jag har en kräsen parad katt och det här blir ganska dyrt för mig...blir förvånad när jag får en av påsarna gratis..får en ingivelse..."Ska vi åka ut i skogen nästa helg när jag är ledig ...gå omkring...och plocka lite kantareller och sånt..vad tror du?"...Maken stirrar..."Hur menar du?"..."Äsch...glöm det...jag tycker att vi liksom bara gör ingenting...och låter det vara lite lugnt och mysigt..."..."Det låter som en bra ide tycker jag!"...Maken skiner upp..saker och ting är liksom inte värt besväret...och hur som helst...jag skulle bara inbilla mig att jag fått i mig nån giftig svamp...eller inte orka ta rätt på dem eller nåt...tar en paus och äter kinamat...Maken har ett berg av ris på sin tallrik...jag har bara kyckling och biff och sånt..."Tar du inget ris?"..."Nej"...sen säger vi inget mer...åker hem och radar upp olika torr och blötfoder...ställer upp Djursjukhusets torrfoder med extra näring för kattungar på bordet där Åsa sitter...Åsa går...ser något senare kastrathonan sitta och knapra mitt på köksbordet..."Åhnej...stopp!"...men låter henne äta...Åsa äter inte något av de nya fodren...ger upp..."Tycker du jag ska städa klädkammaren?"...frågar jag Maken som ska åka och jobba kväll...Det tycker inte Maken...han tycker vi ska göra det ihop nästa vecka...och att jag ska vila mig...och för en gångs skull lyder jag...lägger mig med ett korsord...somnar strax efter...Yngsta kommer hem en stund senare..."Vad gör du?...sover du?"..."MmmHmmm"...Blir förvånad när Yngsta kryper ner och lägger sig halvt på mig...vi sover ihop...det känns skönt...är bara så trött...Plötsligt slår det i dörren...hör att någon sätter på kaffe...Äldsta kommer in..."Vad gör ni...sover ni?"..."Mmmhmmm!"...Går upp och dricker kaffe med Äldsta...vänder på huvudet och ser Åsa stå och äta torrfoder...Persian Kitten givetvis...men ändå..."Lycka!"...utbrister jag...berättar för Äldsta...hennes ögon glittrar..."Du är bara såå rolig!"...säger hon...och jag vet inte om det är positivt eller negativt...eller kanske både och..."Nej...säger jag ...jag är inte rolig...bara orolig...och hopplös"...Vi pratar en stund...sen bestämmer jag mig för att ta en promenad...funderar på att försöka få med mig nån men bestämmer mig för att låta bli...vill ju inte tråka ihjäl folk i onödan...passerar Dottern...som ska till USA snart...får instruktioner om hennes katter...hur de ska skötas och så...får syn på hennes bruna mittedpadda..."Byllsibobsi!"...skriker jag...Paddan kommer springande...bräkande...Dottern himlar med ögonen...Paddan heter egentligen Sibylla...Hon har minskat i vikt...så Dottern väger henne i en kasse med en resevåg.."Du är din mors Dotter!"...säger jag...

Går ut i det vackra vädret...en helt underbar kväll...blir på bättre humör...älskar hösten...min bästa årstid...går långt...tänker på allt möjligt...Systern och Maken hatar hösten...de blir alltid deprimerade...och mår dåligt..."Jag och Dennis behöver något att se fram emot!"...säger Systern...därför åker vi alltid på höst kryssning...och bokar nästa års utlandsresa typ i september...Men det passar mig ganska bra faktist...

Tänker på det här att vissa människor är det alltid synd om...och att vissa männsikor är alltid så duktiga...bakar de en kaka eller en limpa eller nåt så är de skitduktiga...mig är det inte synd om...och jag är inte duktig...jag skulle kunna baka 40 000 kakor...och ingen skulle tycka att det var nåt märkvärdigt med det...är inget som stör mig dock...har alltid varit så...funderar på om jag själv har några goda sidor...kommer på två....jag håller alltid vad jag lovar...alternativt...lovar inget som jag inte kan hålla...och jag är alltid ärlig...åtminstone nästan...total ärlighet tror jag ingen vill ha...inte jag i alla fall...kommer hem...sätter mig vid datorn...Maken jobbar...Yngsta drar till en kompis...ensam med mig själv och sex katter...Sonen har nyligen flyttat..."Det blir mer och mer ödsligt!"...sa jag till Maken förut idag..."Snart är det som en krypta!"...Men lite skönt oxå...allt har två sidor...

 

 

 

 

Å så har sommaren gått...

Som jag väntat på denna semester...och nu är den slut...schwopp sa det ...och vad hann jag med?!...Inte mycket...skulle gjort dagsutflykter...och badat i mängder av sjöar...blev en dagsutflykt...och ett bad i sjö...men en förbättring mot förra sommaren dock...för då var siffran noll

Dagsutflykten vi gjorde var till Visingsö...det var jag, Maken och Systern...alla mina flickor samt en kompis...vi åkte bil och jag somnade till hela tiden...blir alltid trött av bilåkning...Systern ryade..."Sover du nu igen!" Jag muttrade något...hade en period då jag mådde sämre än vanligt...hade hjärtklappning och en massa andra konstiga symptom..."Jag tror jag har svår hjärtsvikt"...sa jag ...Ingen svarade...Jag somnade om...Väl framme i Gränna åt vi lunch på en liten pittoresk restaurang...vi satt ute och skulle njuta av lugnet och utsikten...då började det hamra och borra och leva djävulen alldeles intill...visade sig att grannhuset höll på att renoveras...jag började flabba...Maken glodde...var bara så typiskt...sen gick vi i några småbutiker...såg ett troll jag ville ha...såklart fanns det inte i affären...köpte inget...de andra köpte en massa äckliga polkagrisar...hatar polkagrisar...särskilt de vanliga traditionella rödvita...de ogillar jag extra mycket...färjade över till Visingsö..gick till borgen...men blev så besviken...sist jag var där för en 150 år sen eller nåt...fick man gå in i ruinen och kunde klättra upp i fönsterhålorna...nu var det avstängt...gick muttrande därifrån...sen skulle vi åka Remmalag...det ville flickorna...jag var väl inte så entusiastisk..."Du kan ju gå och bada under tiden då...om du inte vill med!"...Jag följde med...satt packad som en sill på bänken...hästhovarna klapprade...flugorna surrade...en massa gröna buskar o trän for förbi...hörde nånstans bortifrån..."Men snälla Mia...sitter du och sover!"...vacklade till och höll på att fara framlänges..."Öhh...vilade ögonen lite bara"...det var det där klapprande ljudet...och den sövande lukten av hästbajs...kom fram till Kumlaby kyrka...det är där man ska klättra upp i ett smalt klocktorn...jag avstod...dels kostade det pengar...dels har jag klaustrofobi...vandrade runt på kyrkogården istället...och läste texten på diverse gravstenar...det är ett udda intresse jag har...funderar på vilka de var och vilken relation de hade till varandra...om de är flera i graven vill säga...kan fantisera ihop olika tänkbara scenarier...lite sjukt...men sån är jag...väl tillbaka från häståkandet skulle det ätas glass...och sen var det dax att fara tillbaks...jag hade sagt till Maken att jag ville stanna vid Varamobaden på hemvägen...råkade precis vakna till när det var dags att svänga av...Maken såg det i backspegeln...suckade och vred på ratten...således skuttade jag...Systern och Yngsta ner mot sjön Vättern..det var kallt...men härligt...vi stojade...simmade...kastade oss...stod på händer...skvätte och lekte...Maken satt på en stenmur ovanför stranden och såg dyster ut...då och då viftade han lite med handen...jag brydde mig inte om honom...efter kanske en halvtimme kom jag på att jag varken kände mina händer eller fötter...tittade på dem...kritvita...vacklade upp...Maken grälade...försökte få på mig kläderna..."Någon med svår hjärtsvikt kan omöjligen härja på det viset !"...sa Maken...Jag sa inget...bara log...så fick jag i alla fall bada vid Varamabaden en gång i år...det var två år sen sist...det säger lite om den svenska sommaren...bland annat...En vecka senare for vi till Cypern...Fig Tree Bay...betyder typ "Fikonträdskusten"...bodde på ett All inclusivehotell...varje gång vi tågade iväg till matsalen fick jag en släng av ångest ...och muttrade om Brakfester och annat...men gott var det...Badet var suveränt...i alla fall det i havet...poolerna var för varma...badade där en stund på fm...innan det blev så mycket folk...skulle se hur länge jag kunde gå på händer...blev rätt länge...sen tappade jag balansen och for med huvudet rakt ner i bassängbotten...for upp...skrikande.,.fick en bula....skrek att jag hade fått en hjärnblödning...Dottern som är sjuksköterska gjorde ett mindre neurologtest i poolen..."Blunda o för fingrarna till näsan"...Yngsta gapflabbade i en kvart...kände mig sur...men havet var underbart...simmade gärna långt ut...Maken ropade..."Mia kom inåt...du är för långt ut!"...Det är alltid så...vad man än gör....simmade runt och glodde på botten med simglasögon..."Här är nån sorts orm"!..."Skynda inåt!"...skrek Maken..."Det är havsormar...de är tusen gånger giftigare än ormarna på land...man har bara sekunder på sig!"...Tyckte det lät lite konstigt...men simmade in en bit...Maken brukar ju kunna sånt där...det bästa med hela veckan...det var havet...älskar att bada i havet...var med på en del träning också...Bodybalance...Crossworks...och BodyCombat...älskar träning med...de andra suckade...tyckte jag skulle vila istället...men för mig kändes det viktigt att få ta ut mig...att orka...och sen vila..

Poolbaren öppnade kl 10 varje dag...då spelade de en liten truddelutt och sen vevade luckan upp...Maken for upp ur solstolen..."Dagens första öl"...sa Bartenderkvinnan...i början av veckan såg hon skitsur ut tyckte jag...sista dagarna såg jag hur hon log mot Maken...han log tillbaka och babblade...han är ju alltid så social..."Jag vet inte vad du heter"...sa hon..."Men jag kallar dig trean"...Han beställde nästan alltid tre öl nämligen.

En kväll skulle vi få äta på Tavernan...det var en lite finare restaurang på området...vi skulle få äta Meze...en meny av smårätter man får in till bordet...det började med sallad och vitlöksbröd...och det var ätligt...men sen spårade det hela ur...vi fick in Falafel...nån sorts äcklig köttbulle..följt av flera tallrikar med en massa småfisk på...med skinnet kvar...ingen kunde äta dem...jag försökte med en...det bara gick inte...försökte tvinga i Maken...trots att han inte äter fisk..."Snälla!"...Tyckte det hela var pinsamt...sen skulle huvudrätten komma...tänkte att nu...då kom de in med tre stora lergrytor...ur dessa står en stor vit benpipa rätt upp...visar sig vara nåt ben med lammkött på o ris i botten...grekisk specialitet..."Jag kan inte!...blir så illamående av att se benpipan!"...väste jag..."Du äter ju revbensspjäll!"...sa Äldsta..."Jag bara kan inte."..märkte att jag fnittrade hysteriskt...Kyparen bar ut tre grytor med orörda lammben...sen frågade han om vi ville ha dessert...glass med frukt...det ville vi..."Äntligen!"...utbrast Yngsta..."Jag är döhungrig!"...Fick in ett fat med frukt...och varsin jättefin uppdukning med glass och några konstiga spröt inunder..."Glass kan man i alla fall äta!"...sa Maken...Yngsta smakade..."Nej det kan man inte!"...sa hon olyckligt..."Vad är det för trams?"...Maken smakade..."Åh...fy faan!"...Han nästan spottade...vid det här laget var jag nyfiken...smakade...har aldrig smakat något liknande i glassväg faktist..."Tror det är fikonglass"...Åt upp den...även spröten...de andra stirrade...När vi var redo att gå kom personalen fram och frågade hur det smakat ...och om vi var mätta och så...vi mumlade alla att vi var proppmätta och Maken utgjöt sig om hur utsökt gott det hade varit...jag galopperade före...for runt hörnet...frustande av skratt...och oerhört skamsen...tyckte så synd om dem...de serverade sina specialiteter...och vi bara inte kunde äta det...men så är det ibland...såg en film på FB om en amerikan som skulle testa surtrömming...ibland går det bara inte!..

Maken och Systern hade sagt innan att vi skulle åka in till Aya Napa och gå och shoppa och kolla...Döttrarna ville inte...det visste vi sen innan...de är lite pensionärsaktiga...vi hade bestämt lördan...när det närmade sig sa Systern..."Jag följer nog inte med på lördag...någon dag senare sa Maken..."Blir du mycket ledsen om vi inte åker till Ayia Napa?...Är så jobbigt med bussen ...och att gå...och här är ju maten gratis och så?!"...Jag tänkte efter...blev jag mycket ledsen?..."Det är ok "...sa jag ...och tänkte att det faktist var det...att det var detsamma...att det inte spelade någon roll...att vi kanske började bli gamla...eller bekväma...eller vad vet jag...vi skulle ha gått ut på barer och tagit drinkar och tittat på folk oxå...blev inte heller...vi hade ju gratis drinkar på hotellet...visst gick vi ut och gick och shoppade...men mer blev det inte...en kväll såg jag ett ställe på andra sidan gatan som hade "Frozen strawberry Margharita" billigt..."Dit går vi på hemvägen!"...väste jag...blev inte så dock...flickorna hade gått före...o de andra ville tillbaka med...visade sig sen att Yngsta hade sagt till de andra att "Åhnej...där har de den där drinken...där kommer mamma att vilja in!"..Och de hade sagt att de hoppades att jag skulle missat det...Så väl de känner mig...men jag måste ha tappat stinget lite...för jag tvingade mig inte in på nån bar...kändes inte ens särskilt viktigt...köpte med mig lite plotter hem dock...en uggla i färgglada färger...en katt av trä med blå ögon...colourpoint...lite presenter...samt en turkosfärgad flodhäst...för bara hundra kronor...som såldes till förmån för utsatta barn eller nåt...Maken tuggade fradga...

Men nu är vi hemma igen...hösten närmar sig och vi har redan bokat en höstkryssning...Maken härjar med mig om att boka nästa års semesterresa...men jag vet inte riktigt...han vill till Mallis...där han aldrig varit...men det har jag...och mitt hjärta slår mer för Cypern eller Kreta..så vi får se...vi är snart där...ett år går så fort...!

Tallinn 2017 - eller...ja jag hade ju inte tur med maten direkt!...

Så kom den då...den hett efterlängtade semestern...när vi skulle göra så mycket....och samtidigt vila så mycket...och hur blev det...tjaa...vilandet ligger ju lite i träda...har fått en ful ovana att vakna kl 06.00...tämligen utsövd...brukar marschera iväg med gåstavarna nån timme senare...sen är det fullt ös...och vad gör jag egentligen?...Inte mycket verkar det som...men det tar en himla massa tid i alla fall...

Första veckan åkte vi till Tallinn...båtkryssning och ett par hotellnätter i land...vädret är som sagt viktigt på såna häringa resor...var väl runt 15 grader och växlande molnighet...men regnade ju inte åtminstone....ringde hem då och då..."Vi håller på att flyta bort här hemma...är ju asvarmt"...osv...så fort vi lämnat lägrade sig världens värmebölja...för att försvinna när vi kom hem...men jag är ju tack och lov ingen "sulare"...som jag brukar säga till Maken...och han brukar fnysa...för jag ljuger ju såklart! På båtresan dit åt vi a la carte...det är ett finare namn för två korslagda sparrisar typ...får väl erkänna att det var gott...åt en laxbit och några grönsaker..."Ja man blir ju inte så övermätt att man är färdig att explodera direkt"...sa jag lite ironiskt..."Det är a la carte!"...sa svärfar...

Tallinn var ungefär som jag minns det två år tidigare...men Syrtaki...den grekiska restaurangen vi alltid äter på hade fått ny ägare och var inte längre grekisk...vår pizzarestaurang serverade nu fisk och skaldjur...(som Maken inte äter...han äter ju bara fiskpinnar...och det hade de inte)...det kändes som allt blivit dyrare...särskilt att äta ute...ett ställe skulle ha 150 spänn för en pizza och 80 kronor för en öl...vi reste oss och gick...fast vi fått menyn...får finnas gränser...en av dagarna skulle vi äta lunch på ett ställe som låg lite avsides ...verkade ha humana priser...Maken och Svärföräldrarna åt schnitzel o lax och sånt men jag och Systern var inte så hungriga...verkade lite konstigt att bara sitta och dricka öl när de andra åt...så vi beställde in vitlöksbröd...kände nästan hur hakan trillade ner på mig när maten kom in.... det var inte såna vitlöksbröd jag är van vid...utan var små kanter av mörkt bröd...hårt friterade...och med nån blaskig Rhode Islandsås till...försökte äta....gick inte...Systern gillade det inte heller men lyckades på nåt underligt vis få i sig allt...en närmast heroisk bedrift..."Jag har ätit upp!"...sa hon triumferande...Jag suckade...kände att jag nästan hellre dog än åt upp brödet...skämdes när servitrisen tog bort tallriken...efteråt tänkte jag att jag skulle sagt till på en gång att detta kan jag omöjligt äta! Nästa dag hade jag googlat pizzerior och letat upp en billig på en bakgata i gamla stan...och ja...det var gott...mycket mat för pengarna...(orkade äta en halv mellanpizza)...blev lite orolig i magen några timmar senare bara...alltid är det nåt ! På kvällen vandrade vi runt byn i jakt på nåt bra ställe som vi inte skulle bli ruinerade på...hittade inget...gick mot bättre vetande med på att äta a la carte i hotellmatsalen...Maken beställde entrecote för över 200 kronor och gniden som jag är kände jag att jag måste kompensera och äta billigt...tog en fisk-ochskaldjurslasagne för 120 spänn...Systern åt pasta hon med men hon fick en rejäl portion...Maken och Svärföräldrarna tyckte det var gott...även om de inte fick supermycket mat direkt...och så var det jag...på min tallrik låg två räkor...en sparris och något som såg ut som två hoplagda tortillachips...jag lyfte försiktigt på det översta...under låg det tre musslor...jag hatar musslor..."det här är ju knappt nån mat...o jag kan ju inte äta musslor!"...gnällde jag...Maken glufsade på sin entrecote...han sa inget...Systern skrattade..."Ät musslor du!"..."Det är a la carte!"...sa Svärfar..."Det är inte meningen man ska bli mätt på det...man ska egentligen äta förrätt o efterrätt...o kaffe o"..."Det kostar ju flera tusen!"...utbrast jag...Sen satte vi oss i pianobaren och tog varsin drink...jag var sur...blir sur när jag är hungrig...kunde inte låta bli att dra igång en diskussion med Maken som var den jag vågade mig på...sa lite syrligt att det var så tråkigt att han alltid skulle gå omkring och äta stora dyra blodiga köttstycken så jag fick äta som en sketen mygga och knappt det ...han blev arg...stämningen blev lite tryckt...Systern försökte medla ...Svärfar förstod ingenting...eller låtsades inte förstå...Svärmor tände till ..."Nu tror jag att det är dax för Marie att gå och lägga sig!"...sa hon...Hon säger alltid Marie när hon är arg...annars är det Mia..."Jag är inte trött!"...muttrade jag ..."bara hungrig...och irriterad"...Det slutade med att Svärföräldrarna gick och la sig...jag ..Systern och Maken gick ut på stan och gick...satte oss i centrum och tog en öl...jag hade Ågren och skämdes för att jag tappat humöret och varit otrevlig...tänkte att Svärmor hade rätt...det uppstod ett handgemäng på en pub mitt över gatan...Systern och Maken var som absorberade..."Kan de inte flytta sig lite så jag ser!"...Jag försökte prata.."Tyst...jag måste koncentrera mig på vad som sker därborta...nu kommer polisen!"...Jag teg och stirrade bort mot puben medan mörkret sänkte sig.

En av dagarna då vädret var som skapligast bestämde jag mig för att jag skulle bada i Östersjön som jag hade tänkt...Svärföräldrarna och Systern tyckte att det var för långt att gå så det blev jag själv som tågade iväg ...med Maken några meter efter släpande på en karta...assur...Maken är duktig på det här med att orientera sig..(själv har jag inget lokalsinne...och kommer inte ihåg vägen även om jag gått där flera gånger förut)...så vi var framme efter ca trekvart...hade väntat mig en förlamande kyla...så när det inte var så illa blev jag glatt överraskad...kastade mig plumsande i vattnet och simmade...det var långgrunt..."Kom i vet ja!"...tjoade jag till Maken...han satt på en plastkasse...såg sur ut ...och ploppade med telefonen...en stund senare marscherade vi tillbaks till hotellet...kände mig nöjd..."Nu har jag i alla fall badat i Östersjön...vilket var ett av mina mål!"...sa jag till Maken...Han grymtade nåt...

I övrigt hände inte så mycket...vi drack öl...åt nån glass...drack öl...etc...o shoppade lite...jag köpte en stickad katt...i samma affär som jag brukar...har tre stycken nu...inte för att de fyller nån funktion direkt...försökte på knagglig engelska förklara för kvinnan i butiken att jag brukade köpa stickade katter hos henne...vet inte om hon fattade...Hon frågade om jag hade katt...sa att jag hade sex stycken...då blev hon glad verkade det...köpte en papegoja också...i porslin...i mjuka färger...inte så där gräll och bjäfsig...fanns såna också...hade tittat på den flera gånger men tänkt avstå eftersom porslinspapegojor nog går under kategorin "onödigt plotter"...och det har jag en del av redan...men kunde inte motstå..."Bara hundra kronor...som hittat!"...Maken suckade...Fick nån sorts attack av Hybris också precis när shoppingturen nästan var över...rusade in i en souvenirbutik och köpte ett medelstort lamm...tillverkat av trä och äkta ull...lammet var ganska dyrt...och kanske inte heller helt nödvändigt..."Ett minne för livet!"...mumlade jag till Maken som stod utanför och såg formligen förtvivlad ut...Systern köpte lamm hon med..."Vad heter ditt lamm?"...sa jag till Systern..."Jag skulle ha frågat kvinnan i affären vad mitt hette...och om hon trodde att det skulle kunna lära sig tala svenska eller om jag måste lära mig estniska...så vi kan tala med varann"...Maken himlade med ögonen..."Gör inte så där!"...utbrast jag..."Du ser väl att han blir ledsen!"...Sen gapskrattade jag...ibland blir jag sån där...löjlar mig lite...som när vi satt vid torget och skulle äta glass...då rev jag upp den stickade katten ur påsen...stirrade på den..."Nu ska vi äta glass förstår du...och dricka öl!"...visade katten på ölglaset...folk glodde på mig..."De tror du är nivåsänkt"...sa Systern..."De tror jag är glad och sprallig"..sa jag...

På båten hem åt vi buffe...och ja...jag blev mätt...mer än mätt...vi tog en drink i pianobaren...de gjorde världens godaste Strawberry Margharita...min favvodrink...ren njutning...sen var vi i nattklubben...dansade...när den stängde ville Maken gå till discot...jag älskar att dansa...men kände konstigt nog inte riktigt för det...följde motvilligt med...och det var mycket folk...mest yngre än oss såklart...förutom gubbarna...såg nån eller några kvinnor i liknande ålder som mig...men inte många..."Jag känner inte att jag vill ha nåt mer att dricka direkt...hur känner du?"...Maken såg på mig...ville säga att jag visst ville ha mer att dricka...kände mig spiknykter...och ganska uttråkad...men fick känslan av att om jag så drack tio drinkar till skulle jag inte bli ett dugg gladare...så jag sa "Nej...inte jag heller!"...Vi dansade en stund till...sen kände jag att jag bara inte orkade...jag stod på dansgolvet och glodde på Maken..."Vad är det med dig....vill inte?...Vill du gå ner?...Vad vill du då?...Vet inte?!"...Vi gick ner...försökte förklara för Maken att jag inte kände mig bekväm...att det kändes som jag var äldre än alla...att alla glodde på mig...och tyckte jag var gammal och ful...skrattade åt mig...Maken kunde inte förstå det...sa att jag var snyggast på båten och om nån tittade var det för det...jag trodde honom inte riktigt...sa att för honom som är gubbe spelar det ju ingen roll...för gubbar kan ju springa omkring överallt och hålla på med allt de vill hur länge som helst utan att nån bryr sig...men samtidigt var det nog bara så att jag inte var på humör...hade jag varit på gladochsprallighumöret hade jag dansat arslet av mig även om det bara varit fjortisar där...men nu var jag ju inte det...sammanfattningsvis var det en helt ok resa..både bra och dåligt...och det som var tråkigt då kan man skratta åt efteråt...känner dock att nästa båtresa blir nog inte Tallinn...men kanske Riga...?:)

Jag är kanske inte så vidare teknisk...men har fått sömnens gåva...

Jag vaknade av larmet...famlade efter mobilen...visste att den hade uppgraderat sig under natten och att jag skulle få slå pinkoden...gjorde så...kom inte in...slog den igen ifall jag skulle ha tryckt fel...kom inte in...gav upp ett vrål som kunde väcka döda och snyftade hysteriskt....Maken hade vaknat....vid det laget var jag i fullkomlig panik och skrek att jag aldrig skulle komma in på telefonen och att 3 säkert skulle vägra låsa upp den...Maken tog mobilen..."Vad är din PUK-kod?"..."PUK-kod??"..."Jaa...vad är den?"..."Herregud!...Inte vet jag...står säkert på nåt litet dumt papper som jag aldrig kommer att hitta!...Åhh vilket jä...a elände!"...Efter en stunds letande hittade jag ett litet kort från 3 som faktist hade även en PUK-kod...lugnet lade sig...Yngsta kom insläntrande..."Vem var det som gallskrek förut?...Vad har hänt?"...Hon blängde på mig..."Spindel?"..."Telefon"...Yngsta såg inte ens förvånad ut...dröp av och gick o la sig igen...Fast jag är egentligen ganska duktig med telefonen...det är jag...och modig...jag har nämligen bytt tema på mobilen...jag tyckte att det började bli liksom lite tråkigt...att den såg ut på samma sätt varje gång jag tittade på den...så jag gick in på inställningar ...och hittade nåt som hette tema...man kunde ladda ner olika..en del kostade...men andra var gratis...hittade en gratis som hette forest o hade en tilltalande grön färg..."jag är ju en grön person"...mumlade jag...så det kanske skulle passa...just då kom Äldsta in..."Titta här...vad händer om jag trycker på det här?"...Äldsta visste inte eftersom hon inte tagit ner ett nytt tema nån gång...(annars vet hon det mesta om telefoner o ipodar o sånt...brukar hjälpa mig o samtidigt gräla om hur nån människa kan vara så helt i avsaknad av teknisk kunskap)..."Tryck får du se"..."Det är inte så att det kommer att ta över hela min mobil...att all information kommer att försvinna och jag aldrig kommer att få bort det...eller att det kostar tusentals kronor?!"...Det trodde inte Äldsta...samt påpekade att det var ett gratistema. Så nu har jag Forest...allt är grönt o alla symboler ser annorlunda ut...så det tar mig dubbelt så lång tid när jag ska göra något....dessutom börjar jag bli väldigt trött på grönt!...

Morgonen efter när jag vaknade och som vanligt sträckte mig efter mobilen såg jag att en jobbarkompis skrivit att hon inte kunnat sova...några hade kommenterat och en hade lagt dit en bild på en snarkande hund...tänkte att jag skulle vara lite vänlig och medkännande...och att det där med en figur typ hund kunde vara lite roligt...så jag gick in nere nånstans och hittade nåt med hundar...råkade av misstag trycka till och såg hur en liten film lades upp...tittade med förvåning på en hund omgiven av tre tårtor...en halväten...såg hur hunden vände sig mot den ena tårtan efter den andra och åt och tuggade glupskt...kände på mig att detta kunde uppfattas på sätt som det inte var menat....tyvärr visste jag inte hur jag skulle få bort hunden...den fortsatte att vräka i sig tårta...jag skrattade hysteriskt..."Vad hålls du med nu då?!"...Maken hade vaknat...Jag skrev ett ursäktande inlägg och tänkte att hunden åtminstone var lite upplivande!

På fredan skulle vi på Allsång....dvs vi skulle det om Maken kunde gå tidigare från jobbet...och någon ville skjutsa oss...därför var vi lite sena...Maken kom sent...Äldsta gick slutligen suckande med på att köra oss...så vi stormade in lagom till de första tonerna av "Kom med"...eller vad den nu heter...Magnus Sjögren stolpade ut på scenen i sin vita skjorta...o med det gråa håret på ända...kom på mig med att undra hur många år till han skulle kunna hålla på...jag vet inte vad det var...om det var han som inte var i form...eller om det var jag som var oengagerad...tyckte många av Allsångerna var rent dåliga...o så gamla att inte ens jag kom ihåg dem...att Magnus var lite tramsig...och retade mig på när han skrek..."Hur många här är över femtio!"...Jag räckte inte upp handen..."Och hur många är under trettio"...Jag räckte inte upp handen då heller...även om jag hade lust...Gladys del Pilar gjorde ett inhopp som gäst o det livade upp det hela lite...folk dansade på borden...och jag tyckte bara att de var fåniga...samtidigt som jag avundades dem deras entusiasm...såg fram emot att få dansa sen...och visst...vi dansade...men de spelade bara där nere och enbart ny musik...jag gillar en hel del nytt...men tycker det är kul att dansa till lite annat också...de brukar spela det där uppe...men nu var det stängt...Maken frågade en lätt uttråkad vakt när de skulle öppna..."Öhh...vet inte...kanske efter tolv nån gång.."...Halv ett gav vi upp o gick till Harrys...där hade de discjockey ute på glasverandan...stället var nästan öde förutom en liten grupp på dansgolvet som stod och vaggade lite transaktigt..."Nu jäk...r drar vi igång dansgolvet!"...sa Maken ...och faktist blev det lite mer fart...jag tyckte låtarna var ok...och det var kul att dansa...Äldsta hämtade oss...vi köpte med hamburgare hem..."Märkte du vilken fart vi fick på stället?!"...frågade Maken...det hade jag inte direkt märkt...men jag sa "Ohhja!"...och han såg nöjd ut...Själv kände jag mig nöjd med mig själv...jag hade undvikit drinkar...enbart druckit öl...och kände mig fräschare än jag brukar efter en utekväll...vi skulle strax gå och lägga oss...då säger Maken..."Mia...får jag bara fråga dig en sak.?".."Jaa"..."Hur kan du sitta och sova  när vi är på Harrys?!"..."Sova?...Jag har inte sovit!"...Kände hur ledsen jag blev...för jag är väldigt lättsomnad...kan somna i tid och otid...på de konstigaste ställen...ett arv efter pappa...men jag var helt säker på att denna gång hade jag icke sovit..."Jag tyckte att du blundade när vi satt där vid bordet på verandan...men det kanske var ljuset"...Här blev jag arg...riktigt förbannad...jag talade om för Maken att jag inte sovit...och om jag nu hade gjort det....trodde han att det skulle glädja mig att han drog upp det...Maken tänkte ge sig ut...jag hindrade det...vi somnade som ovänner...på morgonen tittade han oroligt på mig...kände först för att fortsätta vara arg och förorättad....men sen kom jag att tänka på att jag själv har ganska många fel..."Vi glömmer det hela"...sa jag till Maken...och ikväll går vi och lägger oss tidigt...och löser korsord eller nåt...Jobbade kväll och kom hem i halv tiotiden...det satt folk i köket..."Vi tänkte ha ett litet häng här!"...jag suckade...gick och la mig nån gång bortåt två....trodde inte det var sant när larmet gick...hasade mig upp och satte på te...tog en teo...tänkte att allt går...och vandrade såsmåningom iväg bärande på en flaska ramlösa mineralvatten med mangosmak...lovande mig själv att jag skulle lägga mig så fort jag slutade på kvällen...dvs strax efter nio...det gjorde jag inte....halv tolv tror jag att jag släckte för att gå upp extra tidigt nästa dag...hade nämligen morgonrapporten....så det kanske inte är så konstigt...om man är lite trött ibland...naturen tar ut sin rätt förr eller senare....men nu är det semester..."Nu ska du ta det lugnt och vila upp dig!"...säger folk...men jag har en känsla av att det inte blir riktigt så...imorgon ska jag ställa larmet så jag hinner ut och gå en långpromenad med stavarna...innan vi ska till "Titanicutställningen" på fm...har en förmåga att planera in aktiviteter så det liksom går i ett...o andra sidan är det nog så att jag gillar det...att det ska hända nåt hela tiden...men ska försöka få till lite vila också...Trevlig Sommar!

Man måste vara positiv....och sprida kärlek...

Jag har bestämt mig för några saker...det är meningen att de ska göra mitt liv bättre...men jag vet inte ...jag ska bli mer positiv...( vilket är svårt för någon som ägnat sitt liv åt att se allt i svart och absolut inte ta ut nån glädje i förskott vilket alltid straffar sig och man är bättre rustad om man alltid väntar sig det värsta och slipper bli besviken typ)...jag ska träna mer och äta mindre...( vilket gör att jag är konstant hungrig...hela tiden funderar över när och vad jag ska äta nästa gång och om jag överhuvudtaget ska tordas äta nåt...samt har en högljutt kurrande mage )...jag ska dricka mindre alkohol och mindre ofta...( vilket säkert är behjärtansvärt men tråkigt så här på sommaren när man helst skulle vilja ha balkonghäng dygnet runt)..."Jag kommer att ha en "superkropp"...som "Britney Spears"...säger jag till Maken..."Frågan är hur den kommer att passa till ansiktet?!"...Maken grymtar nåt...har troligtvis inte lyssnat...Han läser Knasen och skrattar högljutt...

Jag har börjat lite smått med det där positiva...ni vet "glaset är inte halvtomt...utan halvfullt...eller hur det nu va"...Systern ondgör sig över vädret..."Det är väl ganska fint"...säger jag..."Tycker vi har haft en underbar sommar hittills!"..."Underbar!"...Systern ser arg ut..."Det pissregnar ju hela tiden och blåser orkanvindar...och är askallt!"...Hon blänger..."Jaa..men däremellan är det ju ganska fint"...piper jag..."Man måste vara positiv"...Systern verkar inte förstå detta....Jag har en arbetskamrat som är expert på det här...(hon vet hur hela universum fungerar för övrigt och att vi alla här har en viktig uppgift och varför...själv vet jag inte ett skit)..."Man måste älska sig själv innan man kan älska nån annan...och sprida kärlek i världen"..."Kan vara svårt med alla ilskna människor"...invänder jag...men då är det så att om man möts av ilska beror det troligen på att man själv är ilsken..."Tänkte mer på alla militanta extremister"...mumlar jag...Hon tycker också att man bör avhålla sig från att konsumera alkohol...och har säkert rätt....som vanligt bara måste jag säga emot..."En liten öl till maten bara...för att det är gott liksom...det kan det ju va nån enstaka gång menar jag!?"...Det kunde det inte.

Det här med ätandet och tränandet har gått ganska bra hittills...gått ner ca 5 kilo...och börjar kunna ha en del av mina kläder igen...känns som att jag är på banan...är ju väldigt envis...

Alkoholbiten går väl också skapligt...göttar till det med en 3,5:a från Lidl om det blir rent odrägligt...men funkar rätt bra...förutom något mindre bakslag...

När vi var på Allsången på Strömpis var ett sånt...hade bestämt mig att ta det väldigt lugnt och städat...bara sjunga...dansa och ha kul...och kanske ta nån cider...lr två...det började bra ...men sen spårade det ur nånstans...kvällen var fin...det var mycket folk...där var Magnus Sjögren klädd i samma vita skjorta som vanligt...han sa samma saker som vanligt...typ.."Vilka vill höra den där j...la skitlåten...och vilka tycker vi ska skita i den!"...och det var asbra...vi sjöng och skrattade..Jag drack en Corona Extra..(kom att tänka på Bekantingen ...som sa att Corona var Flicköl...och jag sa att det passade bra eftersom jag var en flicka...och han sa att det var jag ju inte...jag var en Kärring...och jag sa att jag jobbade inom vården...och då är man Flicka till man dör!...Så det så!"...Man måste vara positiv)...sen köpte Maken en Hallonmojito åt mig...och den smakade bra...och Väninnan frågade om jag ville ha lite bubbel...Jag sa ja...för jag tänkte mig ett glas...ett pyttelite...bara för att surt bubbel är så formligen asgott alltså...tyvärr kom hon med en hel flaska i en ishink...glatt skrattande...någon gång senare...när Magnus sjungit färdigt fick vi för oss att det skulle vara roligare på Harrys...där Peter Siepen var diskjockey...det var det inte...det var dåligt med folk...Siepen hade en konstig röd keps med idiotiska glasögon på ...knallröda...men spelade bra musik..."Två damer äntrar dansgolvet...kan vi få upp några av de unga herrarna?!"....Tror vi hade rätt kul ändå...men det var sen det spårade ur...Vaknade på soffan vid 6-snåret...påklädd...gjorde mig iordning och la mig...Gick upp bortåt 9-tiden...Obehagliga minnesbilder började dyka upp...bl a nåt om Bishops...frågade Maken om vi varit där...det hade vi...mindes då att en karl hade försökt ragga upp oss...men att Väninnan sagt att jag och Maken var ihop...o att hon var ihop med mig...han hade blivit arg...Systern kom och hämtade mig till gymet...hon hade hämtat oss på natten...Systern var sur...jag kände mig misslyckad... även om jag vet att träning dagen efter inte är så värdefull...så kändes det bra...jag mådde bättre...Systern tinade upp...

På kvällen skulle Ölklubben sammanträda...prova cider och blanddryck...blev lite konstigt eftersom hälften av medlemmarna fattat fel och tagit med sig öl...men det blev bra ändå...vi hade trevligt som alltid...när de hade gått sa jag till Maken..."Vad tidigt de ska gå jämt...vi hade ju nyss börjat...vi kan väl ändå inte lägga oss än...folk börjar bli gamla som inget orkar"...Vaknade på sängen...liggande på magen...med kläderna på...tittade åt sidan...Maken låg på magen på sängen brevid...fullt påklädd...sneglade på klockan...halv 4...gick och borstade tänderna och la mig igen...

Annars går det ganska bra även med alkoholen...Midsommarafton klarade jag väldigt bra tycker jag...undvek att dricka något innan de andra kom...höll mig till cider...och tvingade mig att dricka extremt långsamt...liksom idissla det i munnen en stund innan jag svalde...och försöka koncentrera mig lite mer på att konversera gästerna...vara lite trevlig...gick sisådär...men vi hann grilla i alla fall...jag var helt vitklädd med en blomsterkrans i håret..."Oj vad du var vitklädd då!"...sa någon...(jag brukar oftast ha svart)..."Ja...nu är det ju så att det är Midsommar och då ska man vara vitklädd!"...sa jag...kom att tänka på att flera av gästerna hade svart..."Om man inte är svartklädd vill säga"...fortsatte jag..."Vilket går lika bra om inte bättre!"...Man får passa sig...så man inte kränker någon menar jag...helt ofrivilligt förstås...men i alla fall...

Halva sommaren är snart till ända...förlåt!...Jag menar att mer än halva sommaren är kvar att njuta av...jag börjar min semester om ca 3 veckor...och det ska bli bara såå gudagott skönt...tills dess dricker jag hinkvis med mineralvatten...rör mig konstant...försöker säga snälla och glada saker...och tänka mig för...vilket är svårt...men går bättre och bättre med lite träning...vem vet...snart kanske jag börjar kunna sprida kärlek också...vem vet,,,Glad Sommar alla!...Och ta hand om varandra...